Författare 2014

Anders Duus –  Redan på Dramatiska Institutet blev Anders Duus uppmärksammad för pjäserna Svälta valp och Måndag är fiskbulledag. Anders Duus har tjänstgjort som först husdramatiker och därefter dramaturg på Riksteatern. Under tiden på Riksteatern skrev han bl a pjäserna Allt skall bort, Vaknätter, Nu är du gud igen, Apberget, Carl Philips längtan och Odysséen. Hans pjäser har spelats på Dramaten, Riksteatern, Ung Scen Öst, Teater Västernorrland, Malmö Stadsteater mfl. Till vintern kommer hans dramatisering av J.M. Barries Peter Pan på Stockholms Stadsteater och på Dalateatern spelas pjäsen Varg. Hans pjäser finns översatta på engelska, tyska, ryska och rumänska.

Hyenor av Anders Duus

Fem tjejer, alla är de skolans outsiders fast på helt olika sätt. De är osynliga, mobbade eller inpressade i trånga fack.  En dag gör de gemensam sak. Det handlar inte om vänskap, det handlar om överleva och att slå tillbaka. De blir Hyenor.

En hyena bryr sig inte om hur hon ser ut, hur hon låter eller hur hon luktar. En ensam hyena får vara feg – men flocken backar inte för någon. Snart är de inte bara fredade, de är fruktade. Anhängarna blir fler och fler, insatserna höjs och till sist har offer blivit förövare. Det kan inte fortsätta, men hur ska det sluta?

14 roller: elva tjejer och tre killar, med möjligheter att byta kön på roller eller göra en genusöverskridande rollbesättning. Om ensemblen vill kan fler hyenor läggas till. Dubbleringar möjliga.

Sofia Fredén – Sofia Fredén studerade film och teaterdramatik på Dramatiska Institutet på 1992-95. Sofia Fredén är lika känd för sina barnpjäser – Solapan, Ensamcyklaren, Ruttet: ett prinsess liv, Bara barnet, Jorden är min filt – som för sin vuxendramatik; hyllade komedier som debutpjäsen Diamanten, Hand i hand, De stod och dog, Lilla livet, Lärare för livet och Profeten i Västra Götaland. Hennes pjäser har spelats på nästan alla regionala teatrar samt på de flesta stadsteatrarna i Sverige. Pjäserna har även gjort avtryck utomlands i översättningar på engelska, tyska, rumänska, franska och albanska. Sofia Fredén har även skrivit filmmanus, en radioföljetong och vunnit priser bl.a. Henning Mankell-stipendiet och Ibsenpriset.

Borta av Sofia Fredén

Konfirmationsläger. En kristen kursgård någonstans i Sverige. Det är tidigt 90-tal. Inga laptops, inga mobiltelefoner. Sju femtonåringar samlas för att förbereda sig inför konfirmationen. Prästen Marika inviger ungdomarna i trons mysterier. Kan något existera som vi inte kan se? Kärlek, skuld döden. Hur mycket skuld bär vi med oss, vad innebär döden och finns det något bortom vår värld, som vi inte kan se med våra ögon?

Anna och Mia, två vänner som är rätt osynliga i kompisgänget, fastnar för det där med en värld bortom vår egen.  Mia, vars pappa redan försvunnit till den andra sidan, längtar dit av hela sitt hjärta. Men hur kommer man dit? Och kan man någonsin ta sig tillbaka?

En dag försvinner Mia under mystiska omständigheter och det mitt framför sin bästa väns ögon. Hon bara försvinner, och därmed sätts allas tro på prov.

8 roller: 6 kvinnor och två män

Cristina Gottfridsson – Malmödramatikern Cristina Gottfridsson har sedan hon debuterade med en pjäs på Malmö Dramatiska teater 1994 gett oss nästan 40 pjäser, de flesta för barn och unga. Mest kända är kanske Alkohålet, Ett hjärtslag bort, Farliga förbindelser, Hill och Gargamella, Mamman som inte visste… och Mohamlet. Hennes pjäser har som spelats på Norrbottensteatern, Stockholms Stadsteater, Helsingborgs stadsteater, Dramaten, Riksteatern och många andra ställen. Cristina Gottfridsson är också spelad utomlands; översatt till engelska, tyska, franska, ungerska, danska och norska.  Hon har mottagit priser bl.a. Malmö stads kulturpris och Författarfondens 10-åriga stipendium (2007).

Den sista kackerlackan av Cristina Gottfridsson

Allt liv på jorden raderades under den stora utplåningen. Dödlig strålning och giftiga gaser tog till slut kål på planetens alla invånare. En tid senare börjar ett litet antal så kallade humater att kläckas ur sina evolvöser. Om tekniken fungerar, och forskarnas kalkyler stämmer, skall dessa specialdesignade artificiella varelser kunna återintroducera biologiskt liv på jorden och ge mänskligheten en ny chans. Men det är en kamp mot klockan. Barriärerna som skyddar dem mot strålningen kommer förr eller senare att rämna och nutri-algerna som ger dem näring håller på att ta slut. Till råga på allt har humaternas inprogrammerade självförsvarsmekanismer, och de mänskliga svagheter de oundvikligen fått ärva av sina skapare, utvecklats till ett ständigt hot mot den gemensamma överlevnaden, och därmed framtiden för allt liv.

8 roller av odefinierade kön, med möjlighet att utöka till tio roller eller krympa till sju.

Katori Hall – är född och uppvuxen i Memphis, Tennessee, USA. Hon började sin karriär som skådespelare men upptäckte snart hur få roller det fanns för svarta kvinnor och bestämde sig för att skriva pjäser. Hon är utbildad på Columbia University, Harvard och Julliard och har utvecklat flera av sina pjäser vid den omtalade dramatikerstudion Lark Play Development Centre i NYC. Katori har vunnit en mängd priser och stipendier bland annat The Olivier Award för bästa nya pjäs, 2010 för Mountaintop som handlar om Martin Luther King’s sista natt i livet. Pjäsen gjorde succé i London och på Broadway och spelas nu på ett femtontal regionala teatrar i USA. Katori Hall har hunnit skriva en tio-tal pjäser och är just nu husdramatiker på Signature Theatre Company i New York. Länk kommer att översätta hennes pjäs Children of Killers som berättar om tre unga som växer upp i skuggan av folkmordet i Rwanda. Pjäsen skrevs för Connections 2011.

Mördarnas barn av Katori Hall

Översättning Kristian Benkö och Edward Buffalo Bromberg

Mellan april 1994 och juli samma år dödades nästan en miljon tutsier av hutu-nationalistiska milisgrupper i Rwanda. Massakern var kulmen på en långlivad etnisk motsättning mellan de båda folkgrupperna, som länge levt i samma region och talat samma språk, men där minoriteten tutsi länge hade kontroll över makt och inflytande i landet.

Mördarnas barn utspelar sig i dagens Rwanda,  18 år efter massakrerna. Tre ungdomar spelar fotboll på en kulle och drömmer om att VM åter ska komma till Afrika. Plötsligt hör de en sång  från byarna nedanför. Machetesången. Det kan bara innebära en sak. Deras pappor är på väg hem.

Ingen av ungdomarna har någonsin träffat sina pappa. Eller så minns de inte. Papporna har suttit fängslade i minst femton år. De har dödat tusentals. Nu är de fria och på väg hem till sina familjer. Skall de tas emot som hjältar? Som mördare? Och hur blir det med tutsiflickan Esperance, för alltid märkt av machetehuggen? Eller hennes lillebror Emmanuel som fötts med HIV och som är resultatet av en våldtäkt? Finns det hopp för försoning eller kommer våldet tillbaka?

7 roller, samt några Gahahamukas, eller andar, som representerar de som tystats.             Läs gärna dramaturgiatets not på sida 2 om att gestalta kön och ras. Dessa ämnen kommer undersökas på ett djupare plan vid regissörshelgen i september.

Rasmus Lindberg – är både regissör och dramatiker. Har redan gjort avtryck på den svenska teaterscenen med pjäser som Dan då Dag dog, Förödelsedagsbarnet, Svårast är det med dom värdelösa och Ljusets hastighet. Hans existentiella studier av slumpens mekanik blandar allvar med situationskomik och har gett honom succéer på Riksteatern, Jämtlands länsteater, Scenkonstbolaget – Teater Västernorrland och Norrbottensteatern där han också är verksam som regissör. År 2008 mottog Rasmus Lindberg Henning Mankell-stipendiet.

Sannas sanna jag av Rasmus Lindberg

Sanna är ett frikyrkobarn. Hon lever ett frikyrkoliv övervakad av sina frikyrkoföräldrar som i sin tur övervakas av frikyrkoförsamlingen. Hon bor med sin församlingstrogna mamma, sin ofta våldsam pappa – som också är också vaktmästare på hennes skola. Snacka om övervakning! . Hon har få vänner. Hon får inga julklappar. Det är tråkigt, ensamt, isolerat- men hon har sin älskade katt.

Men Sanna har ett annat liv också. Där är hon rolig, modig och när det behövs, även brutal. Särskilt efter att Sannas sanna jag dyker upp. Då sätts hela hennes existens i gungning och det blir bara för mycket. Till slut måste hon helt enkelt bara dra, dra iväg från allt. Det här är hennes avskedspjäs, kvarlämnad i en dator i vänthallen på en busstation någonstans i Sverige.

Sannas sanna jag är en pjäs med punk-känsla för en snabbfotad ensemble som gillar att viska, sjunga, vråla och blixtsnabbt byta roller.

Pjäsen innehåller 10 roller.

Martina Montelius – är dramatiker, regissör och konstnärlig ledare på Teater Brunnsgatan Fyra. Hennes lätt absurdistiska pjäser har spelats med framgång på fria scener som Teater Galeasen, Teater Giljotin och Teater Plaza men också på Dramaten. Sedan hennes första pjäs Usch, nu blev jag lite mulen hade premiär på Teater Plaza har hennes något udda, utsatta rollfigurer synats i pjäser som Jag är en gammal gädda i landsflykt, En framrusande natt, Det epileptiska riktmärket och Drömström och Rundlund. Hennes senaste pjäs som hon själv regisserade på Unga Dramaten, Mira går genom rummen, representerar Sverige på Nordiska Teaterdagar på Island augusti 2012.

Mitt hjärta rusar av Martina Montelius

De är sexton eller sjutton och går första året på gymnasiet. Äldre och mognare nu, tycker de, än när de gick på högstadiet. Men lyckligtvis ännu inte helt korrupta och förstörda, som vuxna. I centrum för deras liv står relationerna till varandra. Lärare och föräldrar, känns märkligt frånvarande – trots att vi träffar ungdomarna i skolmiljö, utanför skolan, under grupparbeten, i korridorer, kafeterian.

Martina Montelius har skrivit en stark och inkännande pjäs om unga människors villkor; om vänskap, desperation, svek, utsatthet, tillit, sorg och hemligheter. Vi möter ett antal karaktärer, som alla i en mening är rätt ensamma, och som navigerar lite vilset i en värld fylld av svek, längtan och komplikationer. Dialogen är rapp, brant i vändningarna, humoristisk, poetisk och bitsk.

14 roller. 10 tjejer och 4 killar.