Borta, workshop 1

Dokumentation: Hanna Gardell

Jag heter Hanna Gardell och har fått i uppdrag att dokumentera regihelgens workshops om pjäsen Borta av Sofia Fredén. Jag pluggar till teaterpedagog i Norrköping, älskar musik och spelar gärna dragspel och ett gäng olika flöjter när jag får tid. Följ med och ta del av vad som hände under första passet!

Vi var en liten och varm grupp med Bengt Larsson som regissör och Maria Lewenhaupt som processledare. Flera av oss hade med sig funderingar kring varför det inte var fler som hade valt det här manuset. Förutom att denna pjäs hade färre roller och utspelar sig bland tonåringar något yngre än övriga pjäser, så kan Borta i första läsningen kanske verka lite platt. De som däremot sätter in sig i pjäsen lite mer än så märker precis som vi att det finns många fler lager att hitta. Helgen var ett bevis på detta och vi hittade flera intressanta teman i texten.

Efter att tillsammans i gruppen ha läst igenom manuset kom första workshopen att handla mycket om de som vi kanske först ser när vi möter manuset. Att tro eller inte tro på att det finns en andra sida. Religion och andlighet. Vi pratar om ett behov som verkar finnas hos många, att mystifiera vardagen. Vi pratar om de lekar som ofta gjordes i tonåren som till exempel ”anden i glaset”. Vi vet att det är suggestion men det blir spännande och lite nervkittlande att låtsas, testa idén om att det finns en annan värld. Kanske får kristendomen bland dessa ungdomar ta denna plats? Jag såg, såg du?!

Diskussionen leds in på olika rollfigurer, vilka de är och problematik i samband med det. Vi tittar lite extra på konfirmationsledaren Marika. Flera tänker att hon är den del av ”den nya kyrkan” där nyandlighet finnas representerat och ett fokus på kärlek och att må bra. Ibland kan man fundera kring hur Marikas konfirmationsgrupp accepterar henne som ledare med tanke på hennes lite märkliga förhållningssätt till gruppen. Någonstans är det viktigt att inse att Marika faktiskt tror på det hon säger, något som är viktigt att jobba med för den som senare kommer att spela denna roll. Här kan statusarbete bli en viktig del i arbetet, att jobba med hur gruppen tillsammans ger status till Marika.

Samtalet går vidare in på Kristian och Dennis. Funderingar kommer kring om det finns en snedfördelning i repliker mellan dessa. Borde några av Dennis repliker läggas över till Kristian istället? Sofia Fredén är öppen för förändringar och bearbetar gärna sitt manus tillsammans med gruppen vilket gör att pjäsen blir lite extra levande. Häftigt att se hur ett samarbete mellan dramaturg och en regissör/övrig arbetsgrupp kan hjälpas åt att utveckla en pjäs. I detta fall kom gruppen dock fram till att det kan finnas en poäng med att Kristian är mer tyst och på så vis blir mer av ett påhäng till Dennis.

Vi inleder också diskussionen kring Anna och Mia som kommer att fortsätta även under följande workshops. De verkar ha en osund relation och det verkar finnas någon slags dragningskraft hos Anna att egentligen vilja vara med de mer populära. Vilken roll spelar engtligen Anna för att Mia ska välja att gå in i draperiet? Och vad innebär egentligen Mias försvinnande? Vart tog hon vägen någonstans? Diskussionerna fortsätter i följande workshops.

Jag heter Hanna Gardell och har dokumeneterat regihelgens workshops om pjäsen Borta av Sofia Fredén. Jag pluggar till teaterpedagog i Norrköping, älskar musik och spelar gärna dragspel och ett gäng olika flöjter när jag får tid. Följ med och kolla in nästa workshop!

Mitt hjärta rusare Workshop 3

Skribent: Malin Ryman

Platsen, skolan, känslan, vart befinner vi oss och vad vill vi säga till publiken? Vad måste finnas med? Prova att lek fram berättelsen och bestäm sedan, vad handlar pjäsen om, ta beslut. Vilket material? höjder och placeringar, framåt eller bakåt, är alla ensamma? Är alla lika? Vilken är den bärande stämningen, tonen som inte kan kompromissas bort. Inre eller yttre rum. Vilken rörelse finns i rummet?

Prova att tejpa gymnastikremsor på golvet,vill ni ha ett café, ja, gör då ett.

använd scenanvisningarna och prova.

Som regissör måste man ta den resan. Börja där du är och ta dig framåt, prova, vad händer om jag gör så? Och spinn vidare eller börja i en ny ända. Testa olika och ge dina idéer en chans.

och ta hjälp av varandra och eran kritiska vän i det fortsatta arbetet.

Avslutningsvis gick vi igenom vad som hade hänt under dessa två dagar och gjorde en avslutningsrunda där några av kommentarerna var:

  • ·är jätte glad för dom här dagarna, fantastiskt att få prata om texten, hade kunnat prata hur länge som helst, skön känsla.
  • ·roligt att prata, lyxigt. Bra att få grepp om hela projektet eftersom jag inte har varit med tidigare
  • ·är så uppslukad av allt just nu, jätte roligt att träffa er och det har varit lärorikt. Kul att få börja använda metoden och har fått många input med scenografin som jag behövde hjälp med. tack. Jätte kul och jätte bra,
  • ·jag var nollställd innan jag kom hit och har fått jätte många idéer med mig nu, tack.
  • ·Det var skönt att få jobba med dom två första scenerna, har upptäckt saker, inblick i en metod vilket är jätte roligt. Är glad att jag kom.

Mitt hjärta rusar Scenografi

Skribent: Malin Ryman

Det diskuterades bland annat om att ha en realistiskt spelstil men att rama in scenografin med något som inte är realistiskt. Exempelvis, behöver det vara en ”riktig” cafeteria? eller kan man tolka en stämning, kanske med kläder, muggar och färgskala?

Pjäsen innehåller många korta scener så hur kan man lösa scenövergångar på ett smidigt sätt?

kanske genom material och rekvisita, kuddar som demonstrerar att man befinner sig i ett sovrum. Skåp eller en bänk som kan användas på många olika sätt, 400 skor, likadana kläder, stickade tröjor, osv.

 

Att arbeta med skärmar är tacksamt, man kan släpa runt på sin skärm, dölja sig bakom, och vidga eller krympa rummet med dom.

Gör en överenskommelse med publiken vart man är. Man klarar som publik ganska många lager.

Att placera ut skådespelarna i olika höjder kan vara effektfullt.

Och överraska publiken. Använd tempoväxlingar.

Men om ni har en ”dålig” ide som etsat sig kvar, prova den ändå. Och lägg den sedan åt sidan. Det kan vara svårt att vara själv, berätta idén för någon annan, låt den gå några varv, och låt det ta tid.

Mitt Hjärta Rusar workshop 4

Skribent: Malin Ryman

Vi samlades runt ett bord i repsal 9, klockan var 12.30 och det var dags för helgens sista workshop med pjäsen Mitt Hjärta Rusar. Ellen och Eva-Maria berättade att vi skulle dela upp workshopen i tre delar och ägna cirka en halvtimme till varje del. Vi började med en runda där var och en berättade om sin helhet av pjäsen.

Fråga: vad handlar Mitt Hjärta Rusar om, för dig? Vad går du igång på?

  • ·För mig handlar pjäsen om sexualitet och ungdomsgraviditet. Det som jag gick igång på är vad har jag inom mig och hur visar jag det utåt.

Något som jag också reagerade på var att slutet på pjäsen kom hastigt.

  • ·Jag har gått igång på hemligheter, vilka vet och vilka vet inte? Vad har dom hört? Alla går runt och tänker att jag ensam bär på en katastrof, alltifrån att vara kär, gravid, ha förlorat en förälder, alla är precis lika utsatta och det är det som är en del av gemenskapen. Också något rusande.. rusande-hjärtat. En osäkerhet och ett överlämnande som slutar ljust.

Jag tänker också på mina elevers erfarenhet och kontext i förhållande till pjäsen. Att det kan vara svårt att spela något som man själv är mitt i. Men rent pedagogiskt så lär sig eleverna ett hantverk. Och att få testa sina idéer.

Det blev en öppen diskussion om slutet på pjäsen och om biologi, sexualitet och könssjukdomar, och att det verkar som att ämnet inte är något som lärare själva gärna håller i, utan tar hjälp utifrån med temadagar eller pjäser.

  • ·Vi har fastnat för språket i pjäsen. Har tidigare varit ”rädd” för ungdomspjäser och litteratur för att mycket har framställts som problem. Mitt hjärta Rusar är poetiskt och roligt, och humor är basic för mig, och jag tycker om att det har ett ljust slut. Jag tyckte om mammans avskedsbrev: ”jag älskar dig, ibland kan man inte förklara” och det är inget tragiskt över det, en acceptans att leva. Ungdomskultur är viktigt. Det är viktigt att också förmedla hopp. Boosta ungdomar med hopp, att överleva. Det blir ändå bra tillslut. Det blir bra. Vi tänkte som regikoncept att fokusera på gruppen, hemligheterna blir oviktiga, däremot att undersöka grupplivet, gruppen som blir sviken, tar hand om, klappar. En grupp som fyller många funktioner.

HYENOR Workshop 4

Processledare: Gunilla Edemo Regissör: Mikaela Granberg Dokumenterare: Mimi Rääf Nilsson och Hanna Widgren

Deltagarna får ställa frågor till dramatiker Anders Duus. Flera frågor handlar om deltagarnas/regissörernas konstnärliga frihet i förhållande till manus.

  1. Får man skriva ihop/korta ner roller?

Anders svarar att inget i manuset är med av en slump men att han också är medveten om att de olika ensemblerna har olika förutsättningar. Han betonar vikten av att göra ordentliga konsekvensanalyser. Om det ska strykas repliker måste en göra det med omsorg eftersom det kan få konsekvenser längre fram i pjäsen. Att skriva ihop roller är svårare eftersom rollerna står för så olika saker. Anders säger att deltagarna kan mejla honom om frågor av detta slag uppstår längre fram är han öppen för att bolla och komma med viss input.

  1. Fråga kring scenanvisningarna, en deltagare har tankar om att jobba mycket med symboler i föreställningen.

Anders säger att deltagarna har all frihet i världen när det kommer till detta. Han berättar att han är sparsam med scenanvisningar. Han ser scenanvisningar mer som läsverktyg/glasögon läsaren. Han tror att pjäsen skulle må dåligt av att varje rum skulle skapas exakt som det står i manusets scenanvisningar. Han uppmanar dock till enkel scenografi och scenlösning, som är enkel att förflytta med sig.

  1. Någon frågar Anders om hans tankar kring att ha koreografiska inslag, scener som fysiskt och utan tal berättar vad som pågår.

Anders svarar: ”In med dans och musik”. Materialet passar till koreografi. Gunilla frågar vidare om Anders har tankar kring musikval. Anders uppmanar till att välja musik med omsorg och att använda ungdomarna i detta. Musiken kan vara till hjälp när man ska bygga hyenornas styrka och gemenskap.

Anders tackar för helgen och säger att det har varit ett privilegium att vara med. Han hoppas att han ska ha möjligheten att se åtminstone några av uppsättningarna!

Gunilla presenterar en övning som handlar om kön, makt och rum.

Rollfördelning – Tematiken kring kön bränner till. Det kan ligga nära skådespelarnas egen verklighet. Att stå för en berättelse kan skapa spänningar.

Gunilla berättar om projektet ”Att gestalta kön” som hon var med och genomförde ute på landets fyra teaterhögskolor. Hon konstaterar att det var ett konfliktfyllt projekt. Frågor kring makt, över- och underordning är smärtsamma, det bränner till i en. Det går inte att undvika och ska heller inte undvikas. Att undersöka maskulinitet och femininitet och kroppsligt och rumsligt – deltagarna får testa detta i en övning.

Genusmaskerad = Gunillas egen svenska översättning av engelskans drag. Allt kön och könsuttryck är en maskerad. Det finns inget naturligt äkta utan allt är en del av maskerad. En del maskerader är mer självklara och känns naturliga, annat känns mer främmande. I Hyenor slutar karaktärerna att ha maskeraden.

Övning: Follow the follower. Gå runt i rummet, landa, hitta tempo och steglängd du är bekväm med. När du landat, höj blicken. Ta in de andra, iaktta tempo, ansiktsutryck, kroppshållning och steglängd. Välj ut en person som du håller fokus på och iakttar noga. Ta över något eller flera saker från personen – ansiktsuttryck, kroppshållning, tempo och/eller steglängd. Förändrar den sig förändrar du dig också. Släpp taget, återgå till dig själv. Välj en ny person och testa den personens sätt. Kasta en blick på resten av gruppen. Nu har ni skapat en norm – kasta en blick på normen. Denna övning blir en metafor för hur normer skapas! Det finns inget original, alla härmar någon som härmar någon.

Gunilla: Det blir hoppfullt eftersom det visar hur normer kan förändras. Normer som rör sig. Släpp och gå till eget sätt.

Övning: Manual för femininitet – idealet för femininitet för skolan där Hyenor utspelar sig?

Gå runt i rummet.

Huvudet tippar. Leendet som spontant sitter där. Käkarna är sammanhållna, men inte med så mycket kraft. Bröstkorgen – ett sårbart område och samtidigt ett område som skapar uppmärksamhet. Skydda bröstkorgen med händer och armar. Visualisera större bröst som du antingen skyddar eller framhäver beroende på vad situationen kräver. Den här femininiteten är ihopsamlad. Rör vid olika delar av kroppen, samla ihop. Lås upp ett skåp, bär böckerna som sköld och håll dem intill framför dig. Tänk dig att du har en slags korsett av muskler som håller in magen hela tiden – vad händer med rösten? Testa att använd din röst med dessa förutsättningar. Höfterna är rörliga, ta steget med höften. Gå på tå som i högklackat. Sätt ena foten framför den andra när du går. Alla dessa förutsättningar pågår om en ständig rörelse. Välj att stanna den pågående rörelsen. Detta blir en slags grundkropp. Det är inte alla som har just den här femininiteten men det är en möjlig utgångspunkt att förhålla sig till. Gå runt i rummet med den här kroppen. Kroppens inställning till rummet – det är någon annans rum som du är gäst i. Du är uppmärksam på andra i rummet och på att inte ta rum på andras bekostnad och har omsorg om allas plats i rummet. Rör dig runt i rummet. Placera en blick någonstans i rummet, en imaginär person betraktar dig. Förhåll dig till den blicken. Det ska inte vara uppenbart för blicken att du förhåller dig till blicken även om det är det du gör.

Gunilla läser ett citat. Att vara subjekt och objekt samtidigt, dubbelheten. Flytta på en stol och var samtidigt jättemedveten om att du är objekt för blicken. Blicken finns där hela tiden. Splittrat att vara ett ting och en subjektiv resurs samtidigt. Prova att lyfta något och att bara använda just den kroppsdelen som behövs, inte hela kroppen. Rummet är inte mitt. Rummet runt din kropp är litet. Fortsätt göra vardagliga saker, medveten om blicken. Gör vardagliga saker och gör dem förföriskt – helst utan att det märks att det är det du gör. Välj ut någon kroppsdel som du är stolt över – framhäv den samtidigt som du gör något vardagligt. Rör vid kroppsdelen. Du är hela tiden betraktad. Välj nu istället ut en kroppsdel som du döljer för blicken. Gå igenom den påhittade kroppen (för dig själv) från topp till tå. Vilka projekt har du med respektive kroppsdel? Kanske är du nöjd eftersom du hittat rätt teknik eller produkt för ditt projekt med just den kroppsdelen? Fortsätt dina sysslor hela tiden. Börja avsluta den handling du just gör. Släpp taget om blicken och kroppen. Skaka loss! Samlas i en ring stående.

Övningen kan utvecklas till improvisationer där en låter personerna möta varandra och är inspirerad av Fanny Ambjörnsson som beskrivit gymnasietjejers görande av femininitet i avhandlingen ”I en klass för sig”

Reflektioner och diskussioner i gruppen efter övningen:

Hur ser det feminina görandet ut hos karaktärerna i pjäsen?   Hur förhåller sig de olika karaktärerna till ”blicken” – bemästrar de blicken eller dyker de för den?   Känner de sig fria eller ofria av den?    Vilka håller på med detta görande av femininitet och vilka inte? Upplevelse av stor sorg när en ser och känner på denna könskonstruktion så svart på vitt. Att vara medveten om att det kan väcka sorg och ilska men att det finns också en explosivitet i femininitet. Görandet av femininitet kan vara fyllt av njutning och ha en sprängkraft. Att älska och bemästra femininiteten och det rummet jag har. Lana och Natasjas skills och grundförutsättningar för att lyckas i sina femininitetsprojekt. Att lyckas med projektet kräver kompetens, tid och pengar i form av tekniker och produkter. Gurgel har inte grundförutsättningarna. Individualiteten i relation till normen. Judith Butler pratar om kön som en scen av tvång – teatral metafor. Kön är aldrig givet men tvånget är alltid där i form av samhällsnormer. Straffet är högt om en gör på ett annat sätt än normen säger. Det krävs en styrka för att våga göra det. Hyenorna gör upp med föreställningar, hittar styrkan och hela genussystemet på skolan ruckas. Vad är det för scen av tvång som de bryter sig ut? Oavsett vilken kropp de kommer med, vilket genusutryck de prenumererar på. You were borned naked the rest is drag. Vem blir sedd som kliché och vem som neutral utgångspunkt? Att omfamna klichéerna och stereotyperna, överdriva dem. Peruk under armarna t ex. Klyshor hjälper en att få syn på ens egna tankar och föreställningar kring verkligheten. Det kräver stor respekt och ödmjukhet från pedagogens sida i mötet med deltagarna i övningar med denna tematik. Abjekt – objekt – subje

Koreografiövning med Mikaela:

En koreografi är rörelser, det behöver inte vara en dans, utgå från begreppen tid, rum, kraft och riktning. Stå i ring, varje person gör en utåtagerande rörelse på ordet ”vrede”. Mikaela väljer spontant en person vars rörelse alla härmar. Varv två gör varje person en inåtvänd rörelse på ordet ”vrede”. Mikaela väljer även här spontant en persons rörelse som resten av gruppen härmar. Dessa rörelser upprepas, fyra gånger respektive två gånger. Den första rörelsen görs snabbt den andra långsamt. Gruppen delas i två. Den ena gruppen ställer sig i en klunga i ena hörnet av rummet medan de andra tittar. De på scen får i uppgift att röra sig i en diagonal riktning och ta ett steg fram för varje rörelse. Enkelt sätt att göra en koreografi använd er av er av era ensembler och skapa rörelsekoreografier tillsammans med dem.

Avslutande runda. Länks regihelg 2013 avslutas.

Boktips: ”Större än så här. Tankar för en genusnyfiken gestaltning” av Teater Lacrimosa. Boken kan beställas här: http://www.teaterlacrimosa.net/Teater_Lacrimosa/Bocker,_musik.html

”Att gestalta kön. Berättelser om scenkonst, makt och medvetna val”

Boken kan laddas ned som pdf här:http://www.stdh.se/om-stdh/samverkan/att-gestalta-kon

Vi som dokumenterat heter Mimi Rääf Nilsson och Hanna Widgren och är dramapedagogstuderande från Västerbergs folkhögskola. Vi är glada att vi fick möjligheten att träffa er och delta i det intressanta regiarbetet kring Hyenor. Tack!

 

 

HYENOR Workshop 3

Processledare: Gunilla Edemo, Regissör: Mikaela Granberg Dokumenterare: Mimi Rääf Nilsson och Hanna Widgren

Fortsatt samtal/intervju med Anders: Varför hyenor?

Anders intresse för hyenor väcktes under ett besök på naturhistoriska riksmuseet. Där fanns en kastrull med ett hyenebett i. Det skulle demonstrera att hyenor är det djur med starkast bitkraft i sina käkar. Man hade upptäckt att hyenor inte är asätare som man först trodde, utan jagar på natten. Trots ny fakta hänger envisa bilder av hyenor kvar. Det är djur som ingen gillar. Anders blev intresserad av hyenornas plats i folkmedvetandet. Om man googlar hyenor ser man att det är en metafor för dåliga grejer. Inom kulturen (ex. filmer som Lejonkungen) är hyenor fiender till de ädla lejonen. De står för det glada utanförskapet. Anders läste också en queerzoologisk artikel som handlade om vår blick på djurvärlden. Hyenor stämmer dåligt in på vad vi tycker att djur ska vara. De är befriade från mänskliga föreställningar om det ädla. Eftersom hyenor är en metafor blev det ett sätt att studsa fiktion mot verklighet.

Frågor kom upp kring om det finns möjlighet att byta kön på vissa roller. Förslag som kom upp var: Diddi, Natasja, Ettan, Sören? Dock viktigt att hyenorna föreställer biologiska tjejer, oavsett skådespelarnas könsidentitet, menar Anders.

Arbete med början och slutet. Mikaela delar in i två grupper som arbetar separat, för att komma fram till två eller fler tolkningar av scenerna.

Sammanställd scentolkning av första och sista scenen:

Tinna står eller sitter ensam på scenen, pratar in i kameran, ut mot publiken. Hon är rädd och uppgiven och/eller ärlig och allvarlig. Hyenorna 1-7s repliker sägs utifrån. När det knackar stänger Tinna av kameran och öppnar. Alternativt att hyenegänget bara går in. Tinna står vänd utåt, flocken kommer upp och ställer sig i en halvcirkel bakom Tinna. Alternativt att stå mot varandra. De står riktade utåt/i profil de har ett vänskapligt samspel mellan sig. De är pepp, vänskapliga och ärliga. Alternativt att de inte har något samspel vilket gör att bilden när de står bakom henne känns mer kall och hotfull. Alternativt att de är ifrågasättande och målinriktade. De andra går ut innan Tinna som dröjer sig kvar och säger sin sista replik. Alternativt att hon svarar direkt och följer med dem ut.

Gruppens tankar och tolkningar kring Tinna i första och sista scenen:

Är Tinna rädd att bli avvisad av gruppen?   Nu handlar det inte längre om hyene gruppen, nu är de vänner och de förlåter henne.    De dömer eller ifrågasätter inte henne eller det hon gjort, pratat med Sören, eller att hon dushat. Eller gör dem det, ifrågasätter de henne?     Hon vet att det kommer gå åt helvete men hakar på ändå.   Tinna och kameran kanske som en videoprojektion.    Det hon säger är viktigt, kankse livsviktigt.    De har startat en lavin hur ska det fortsätta?    Tinna är rädd att polisen ska komma, hon vill få ut det hon ska säga fort.   En idé kan vara att testa att frysa scenen och Tinna kliver ”in och ur”. Tinnas sista replik, hon sa en sak, uttryckte en annan, vad var undertexten och varför undertexten? Hennes sätt att säga/agera repliken är viktigt, säger hon ja direkt och går ut eller ja, dröjer kvar och sen ut? Det är inte en okomplicerad slutreplik, kan sägas och framföras på många olika sätt.

Tankar kring repliker, vilka är viktiga och vad säger dom?

Ska du med eller? En replik Nabila säger som återkommer tre gånger, viktigt hur den sägs, den är hur som helst stark. – fast. En del av en replik som också återkommer. En deltagare tolkar det som att nu har de i gruppen testat olika sätt att vara, olika maktstrukturer, nu går de vidare. En annan menar att det är ett sådant ord som sägs för att dra ut på tiden, vinna mer tid.    – Har du duchat? En replik som kan bli olika beroende på om det läggs någon värdering i det och vilken värdering.   – Jag har berättat, ni vet det va?  Hur blir reaktionerna på det uttlandet? Någon värdering i reaktionen? Hur blir det om en testar olika värderingar, förhållningssätt till det uttalandet? Är det därför de kom dit? Är de helt förlåtande? – det kommer gå åt helvete ni vet det va?  Tinnas replik, den behöver inte ha med Diddi eller polisen att göra. Den kan handla om något annat. Håller flocken på att upplösas?

Oavsett hur en väljer att göra slutet kommer det vara avgörande för vad er föreställning kommer att säga, avslutar Anders.

Vi som dokumenterat heter Mimi Rääf Nilsson och Hanna Widgren och är dramapedagogstuderande från Västerbergs folkhögskola. Vi är glada att vi fick möjligheten att träffa er och delta i det intressanta regiarbetet kring Hyenor. Tack!

HYENOR Workshop 2

Processledare: Gunilla Edemo Regissör: Mikaela Granberg Dokumenterare: Mimi Rääf Nilsson och Hanna Widgren

Hyenekull: Två är kullare och sitter ihop axel mot axel. De är hyenor som hela tiden skrattar, de tar genom att nudda vid någon annan. Resten är zebramöss och går inte så fort. Allt eftersom hyenorna kullar fler blir de till en klump som tillsammans försöker ta de sista zebramössen, de kan ta flera samtidigt. Hyenorna måste sitta ihop med någon form av kroppskontakt. Zebramössen kan börja utmana hyenorna genom att retas med dem eller play safe om en känner för det. En idé till variation på denna övning som kom upp, skulle kunna vara att de som börjar ta är lejon och när de tar en zebramus kan den välja att bli en hyena istället och bilda sin egen flock.

Mikaela introducerar arbete med scenlösning på scen 3c: Toalettmötet

Arbetet sker i två grupper. Gunilla uppmanar till att göra kontrakt i grupperna över hur de skall arbeta – om de ska regissera kollektivt eller ha någon/några som regisserar?

Grupp 1 De börjar prata om hur karaktärerna är när de kommer in på toaletten, de är som zebramöss. Vad gör dem inne på toaletten? Sminkar sig, läser – med öppen dörr? Gråter, på väg till toan. Startpositionerna blir att Nabila sitter någonstans i mitten. De andra står som ute i var sitt hörn, kvadratiskt. Tydligt avstånd mellan personerna. I och med att samtalet växer börjar de andra sakta men säkert dra sig in mot Nabila, de hamnar nästan som i en rad eller halvcirkel. Tinna är lite bakom de andra. Nabila – som om hon berättar en hemlighet, när hon pratar om hyenor, reser sig upp och börjar gå framåt, de andra sluter upp bakom henne, blir som en flock. Viktigt med pauser, blickar, reaktioner på det som sägs, överdriv reaktionerna, så det blir tydligt. Gurgel har sitt skratt med hela tiden i flera av sina repliker. När de kommer fram till replikerna kring om de ska bilda en flock drar Elin sig utåt och granskar gruppen innan hon säger sin sista replik och går ut. Resten av gruppen skingras och går ut.

Grupp 2

Gruppen börjar läsa igenom scenen. Går sen upp på golvet. Skapar rum,  markerar in- och utgångar och diskuterar innehållet: Vad är det som driver karaktärerna att stanna kvar i rummet? Tinna behöver egentligen gå på toa och vågar först inte lämna rummet. Men sedan övergår det till att hon stannar kvar av intresse – hur kan man tydliggöra denna förändring? Identifierar sig Gurgel med de andra på direkten? Elin har fått nog och gör motstånd, är ifrågasättande. Hon är påkommen med röda ögon, har gråtit. Nabila är på väg ut när ingen vill höra. Men Gurgel vill veta vad Nabila har att säga och ger på så vis Nabila en chans. Gurgel vet om sitt utanförskap men har inget att förlora och kan vara modig. Det går att se en förändring i Elins negativitet. När Nabila berättar att det inte går att se skillnad på hanar och honor bland hyenor blir Elin intresserad. De får syn på varandra. För en sekund blir de en grupp. Tills Gurgel säger: ”Kan vi bli en flock?” – då skingras alla. Deltagarna diskuterar hur man kan gestalta detta fysiskt.

Vi återsamlas och grupperna spelar upp varsin version av scen 3c.

Gemensam diskussion, reflektion och nyckelord från regiarbetet med Scen 3c:

Avstånd, de dras till varandra, rör sig omedvetet mot varandra, längtar efter varandra, att tillhöra, vara någon. Bild av en stor savann med en ensam liten toa där. Tydlig rörelse framåt, energin i flocken. När gruppen kommer ihop sig mot slutet är det som att det blir för mycket. Illusion, dröm, kraften i flocken blir så stor, rädsla, overkligt, det blir skrämmande, de kan inte hantera situationen – därför skingras de. Första hyeneskrattet kommer omedvetet. Hur är kroppsspråket hos de olika karaktärerna? Elin har en tillhörighet fast att hon är mobbad, de andra är mer ensamma. Utanför toan har de alla låg status fast inne på toaletten har de olika status i relation till varandra. Upplevelser av att se scenen på nytt, den fick nytt liv. Spännande att gå in i karaktärerna och testa på dem. Statusförskjutningar, maktkamp, utkristallisering av karaktärerna på kort tid.

Samtal med Anders och Mikaela

En deltagare ställer en fråga till Anders om symboliken kring karaktären Saga som håller andan. Kan det stå för att hon tar livet av sig? Anders betonar att han inte har något tolkningsföreträde eller är intresserad av allmäktighet kring texten. Som dramatiker vill han därför inte säga att det står för det även om det absolut är en möjlig läsning. Han säger att Saga också kan stå för ett annat alternativ, en tredje väg som varken är att vara zebramus eller hyena. Hon vistas mer på insidan och har inte investerat så mycket därute. Karaktären kan ge en signal att det inte behöver vara realism, den öppnar upp för att jobba förhöjt, i en annan dimension eller mer flippat. Vi diskuterar Saga. Självmord, fridykning, fantasi?

Anders får frågan om det är okej att byta ut exempelvis parfymen ”date” som några ungdomar inte kände till. Anders: Om man har en ambition att vara samtida så ska man absolut byta ut alla populärkulturella referenser så det passar. Hitta ekvivalenter = något som har samma värde i samråd med ungdomarna man jobbar med. Viktigt att det blir rätt, att det blir autentiskt.

Fråga kring Anders arbetsprocess som dramatiker parkeras och vi avslutar workshopen.

Vi som dokumenterat heter Mimi Rääf Nilsson och Hanna Widgren och är dramapedagogstuderande från Västerbergs folkhögskola. Vi är glada att vi fick möjligheten att träffa er och delta i det intressanta regiarbetet kring Hyenor. Tack!

 

 

 

 

HYENOR Workshop 1

Processledare: Gunilla Edemo, Regissör: Mikaela Granberg Dokumenterare: Mimi Rääf Nilsson och Hanna Widgren

Gunilla startar en presentationsrunda där alla deltagare berättar sitt namn och något de vill bidra med under helgen. Sådant som kom upp i rundan var:

Diskussion kring kön och könsidentitet. Rollsättning och kön. Tankar och idéer kring slutet. Maktperspektiv. Tankar kring normer och intersektionalitet. Stärka andra roller än huvudroller. Dubbleringar. Hur en kan arbeta fysiskt, förkroppsliga utan ord? Vrida och vända. Olika regiperspektiv. Lösningar. Frågor. Härskartekniker. Analys. Tankar. Energi. Värdegrund. Funderingar. Tolkningar

Gunilla presenterar ett förslag på socialt kontrakt för gruppen, att förhålla sig till under helgen.

Det sociala kontraktets 4 grundprinciper:

Frivillighet – Viktigt att uttala att allt deltagandet bygger på frivillighet. Ibland kommer vi jobba praktiskt på golvet. Det kan vara utvecklande att våga gå utanför sin komfortzon, att utmana sig själv. Men det görs på frivillig basis. Det finns också många andra sätt att delta, exempelvis genom att observera en övning.

Närvaro i rummet – Deltagandet sker utifrån deltagarnas förutsättningar, men viktigt att vara närvarande i rummet, om deltagandet sker sittandes bredvid är det viktigt att fokus är på arbetet. Det är en kollektiv process. Viktigt att kommunicera våra behov.

Varsamhet om tiden – Det är både ledarens och gruppens ansvar. Det är ett kollektivt ansvar att alla som vill ska ha möjlighet att komma till tals under den tiden som finns, ge och ta utrymme.

Respekt – Att ha respekt för sig själv och andra. Tillåt dig själv att vara där du är och att bidra med det du kan bidra med. Om du tillåter dig själv att vara där du är, kan det vara lättare att tillåta/respektera andra att vara där de är.

Gunilla berättar att detta är fyra grundprinciper som hon uppskattar. Detta sociala kontrakt kan vara en mall för deltagarna att använda ute i sina grupper. Alternativt kan det väcka tankar kring hur de som ledare etablerar sociala kontrakt eller förhållningsregler med sina ensembler?

Gunilla presenterar Parkeringsplatsen, där frågor parkeras för att tas upp senare.

Övning – Skolsavannen

–       Mingla, gå i egen takt, sträck ut, gäspa, landa

–       Placera dig någonstans i rummet

–       Bestäm en punkt i rummet där balla gänget står och iakttar dig. Känn dig iakttagen. Förhåll dig till dem och deras blickar.

–       Tänk dig att du är en zebramus. Rör dig omärkligt så att balla gänget inte kan kommentera dig. Vad händer med dig? Med kroppen, andningen, steglängden?

–       I zebramusvärlden kan vem som helst börja skratta. Fler och fler börjar skratta och förvandlas till hyenor som bildar en flock. Alla är hyenor, alla skrattar.

–       Skaffa en gemensam riktning dit ”balla gänget” eller ”lejonen” står. Skratta ditåt, åt dem mot dem.

–       Flocken existerar bara tills någon säger ”flocken skingras”, då bryts det och alla blir zebramöss igen och minglar runt.

–       Nästa gång flocken bildas (när någon börjar skratta) är det 2-3 personer som inte går med gruppen. De blir det ”balla gänget” eller ”lejonen” och får skrattet riktat mot sig. Vad händer i min kropp av att ta emot skrattet? Viktigt att det är ett eget val att ställa sig i den positionen.

–       När flocken nu bildas igen blir den mer och mer som en stor organism, med kroppskontakt och samspel. Organismen/flocken utgår från stillastående, så att hela gruppen är med, sen börjar den röra sig genom rummet.

Deltagarna kom med förslag på hur övningen kan utvecklas:

– Att flocken omringar lejonen.

– Att lejonen i omringningen/mötet får försvara sig: De får använda kropp och ljud, men inga av ord, för att försvara sig.

– När gruppen skingras och går tillbaka till mingel, är de inte bara zebramöss utan även andra roller som finns på skolan/savannen. Exempelvis Elin, Nabila och Saga. Hur går och rör de sig? Vad är de för djur? Mingla en stund och hitta karaktären i kroppen. Skrattet börjar, flocken bildas och skingras.

– Släpp den du nyss var, skaka av dig från övningen, samlas i en ring

Röster, tankar och reflektioner från gruppen:

Går det att vara utanför gruppen, varken vara hyena eller lejon? En deltagare upplevde det svårt att inte dras med i den skrattande hyeneflocken.   Finns det något de ger vika för? Kan man arbeta med forumteater? Testa att möta hyeneflocken på olika vis?   En deltagare upplevde att samspelet hyenorna emellan eggade igång hela gruppen som en växande eld.   Vad är vi ute efter med övningen?   Man väljer inte sin plats även om man tror det.   När hyeneflocken omringade lejonen kändes det att hyenorna hade makt – det kändes bra.   Vem ska säga ”flocken skingras”, ska det komma inifrån gruppen från ledaren?   Vilka är mina kompisar? Vem är jag? Vem fattar besluten?   Jobbigt att skratta efter ett tag.   Det kändes utsatt i mitten, att vara lejon, upplevde maktlöshet, ville bryta övningen och prata om upplevelsen efter den sammandrabbningen.  Viktigt att ha som aspekt när en gör övningen med eleverna att den kan kännas mäktigare och obehagligare än en tror.

Mimi och Hannas egna reflektioner på övningen:

Vi upplevde övningen väldigt starkt, även om vi satt och såg den utifrån. Det var ett sådant enormt obehag i den. Det är en övning som vi tror kommer vara mycket användbar för att få gruppen att komma in i pjäsens ”mode” och för ensemblen att börja hitta sina karaktärer och hitta det där skrattet som blir helt absurt och galet. Övningen blev så djurisk och vi tror det är viktigt att den är det, att man håller det till fiktionen på savannen med zebramöss, hyenor och lejon. Utan tal, bara med kropp och ljud. Fiktionen skyddar så att upplevelserna inte blir för nära personerna själva. Vi tänker att det är viktigt att här ta hänsyn till att personer i ensemblen kan ha varit i utsatta positioner själva någon gång. Det kan vara bra att bara vara förberedd på att det kan väcka känslor och reaktioner hos ensemblen. Viktigt att det är frivilligt hur en deltar i både övning och reflektion. Det kan vara en idé, som en deltagare också lyfte, att ha en liten avstämning/reflektion efter en ”sammandrabbning” mellan hyenor och lejon eller när övningen är slut. Men vi tror det är viktigt att tänka till hur en ställer frågan, kanske inte fråga hur upplevde du det, utan hur upplevde du i rollen som lejon.. till exempel. Eller vad hände med din kropp när du som hyena var i gruppen, när ni skingrades? Hur tänkte du som lejon när… För att ge utrymme för reflektion och tankar men ändå skydda deltagarnas integritet. Det kan kanske också vara en bra grej, om det ska reflekteras, att det sker i mindre grupper som kan kännas tryggare.

Detta var lite tankar som vi som dokumenterade hade! Vi heter Mimi Rääf Nilsson och Hanna Widgren och är dramapedagogstuderande från Västerbergs folkhögskola. Vi är glada att vi fick möjligheten att träffa er och delta i det intressanta regiarbetet kring Hyenor. Tack!

Sannas sanna jag Workshop 4

Processledare: Ewik Rodell Regissör: Nora Nilsson Dokumenterare: Ida Holmberg, Markus Lundahl

Efter sömn och scenografimöte var vi på söndagen tillbaka i teater 4 för den sista workshopen i ordningen.  Detta kom att bli ett pass med mer fokus på scenografi och att fysiskt göra och få användbara övningar samt metod till att göra scenerier.

För att få en överblick har Nora sen dagen innan, på ett pedagogiskt vis ritat upp föreställningen som i en båge. Där det efter scen 1-2, kallat överenskommelsen, går uppåt (som i en båge) vidare med presentation, Sannas sanna jag, hämnden, där scen 17 med klonkrig och 18 kallat ”buss” ligger som på toppen av bågen. Där man sedan utefter vad man vill att publiken ska/ kan ta med sig hem, kan pjäsen avslutas på två olika vis.

Nora fortsätter med att prata om sin tänkta idé som hör mycket ihop med scenografernas idéer, att det är en text som ger möjlighet till lekfullhet och att kropparna i stort sett är scenografin. Johanna Mårtensson, en av de två scenograferna, hade en tanke om att scenen tillsammans med publikplatserna skulle vara uppbyggd som en gradäng, där mitten skulle kunna användas som Sannas mest utsatta läge.

Vidare berättar Nora att hon inte brukar sätta ut scenerier till skådespelarna förrän efter två veckors jobb för att istället försöka jobba ihop en trygg grupp genom improvisation och övningar där rörelser är mer centrala än talet.

Under passet får vi vara med om två övningar kallade ”Följa John” och ”Från, mot, still”. Följa John- leken är precis som det låter. Alla får följa och ska vilja göra samma sak som ledaren, medan Nora kastar ut olika viljor och uppdrag till ledaren. Till exempel att: Ledaren vill prata i micken.

Här lägger Nora till att, den position hon själv hade, skulle kunna vara berättarens sätt att berätta Sannas sanna jag.

I övning nummer två, ” Från, mot, still”, läser en skådespelare sin replik, gör ett val, av tre olika valmöjligheter som att gå ifrån, gå emot eller att stå still. Man får gå hur många steg man vill, men man ska vara tydlig mot vem man vill gå emot. Vid varje skiljetecken väljs en ny riktning. Och här är det viktigt att hålla sig till reglerna!

Scenen som används till övningen är 16 med sex skådespelare på scen. Det långsamma arbetet blir extremt komiskt och tydligt, rent och krasst. Det visar på sådant man inte sett när man endast har läst manus. Under övningens gång gör Nora streck i sina anteckningar på vilka riktningar skådespelarna tar, för att kanske använda till senare scenerier om det är något som verkar bra.  De som spelade uttryckte bland annat att manus kom in i kroppen på ett annat sätt.

Under passets gång hade vi även besök av de två scenograferna Johanna Mårtensson och Erika Magnusson som var där för att bolla och svara på eventuella frågor från guppen.

Det bubblades och frågor angående kardborreidéen kom upp, finns det att köpa på metervara? Jajamensan det finns.  Hur kan man bygga en lyktstolpe som ska vara böjvänlig och kan återfå sin form då? Det går att lösa med liggunderlagsmaterial där maxhöjden får vara 3.5 m. Hur kan man lösa scen/rollbyten? Att ha ett foto på en kartong med en pinne till som skådespelaren kan hålla i, kanske? En idé som många går igång på är att projicera ljus, och bilder på duk eller människor, vi får veta att det finns små handhållna projektorer, vilket hade kunnat bli en häftig upplevelse där skådespelaren själv äger tekniken.

Regihelgen börjar gå mot sitt slut och det har hunnit bli söndagseftermiddag, och jag tänker för mig själv, fan att jag inte kan se alla ensemblers bidrag av Sannas sanna jag.

All lycka, till alla Sannas sanna jag- regissörer.

Jag som har skrivit heter Ida Holmberg och pluggar till dramapedagog vid Västerbergs Folkhögskola, det har varit en grym helg att få dokumentera, ett stort TACK till alla medverkande på alla plan.

Hoppas ni får en go höst!

Sannas sanna jag Workshop 3

Processledare: Ewik Rodell Regissör: Nora Nilsson Dokumenterare: Ida Holmberg,

Efter fika och möte med respektive länsteatrar ses vi återigen i teater 4 och kör ”den där namnleken” igen, vilket tycks gå lättare den här gången.

Tiden börjar bli knapp och dagen börjar kännas rätt så mastig när det är fortfarande är tolv scener kvar att läsa, men alla verkar vara vid gott mod och för att hinna läser vi nu några scener i taget, med start vid scen 9- Krigsutbrott.

Gorillan gör entré med sin sorgliga och tunga sång i scen 10. Kan man eventuellt göra den i en dansband- country- eller technoversion? Ska alla vara med och sjunga, som i en kör? Ska Pappan och Sanna titta på eller endast höra den? Vilka är nyckelaktionerna i dessa scener, är det sången eller är det händelsen med katten? Bokstäverna som Sanna hamrar på sin pappas dator i samma scen skulle kunna vara en idé att jobba med takt och rytm i att uttala, att hitta ett motstånd i själva uttalet, som att någon spyr ut orden.

Under denna scen kan man också leka med förutsättningen att publiken inte får se utan bara höra vad som händer.  En parallell till filmen Grizzlyman dyker upp i och med denna tanke. Där man i filmen filmar när grizzlymannens bästa vän endast får höra att han blir uppäten av björnar. Hur känslan av att höra något som man inte ser kan påverka.

Värmländskan dyker så småningom upp i berättelsen, vilket är en dialekt som Rasmus säger att man får ändra efter behov och ensemble.  Upplevelsen av en pågående jakt som avbryts med värmländskan är ett drag för att man som publik plötsligt måste tänka igenom vad som har hänt, en mysig dialekt som vaggar in publiken i lugn för att sedan återigen chockas av något läskigt.

Pip:en i scen 14 finns en idé om att man skulle kunna leka med att alla skådespelarna är med. Vad är det Pappan säger där egentligen.

Jakten fortsätter så in i scen 15 och 16 där de flesta är rörande överens om att han är full och somnar i skogen. Här blir kniven central, man skulle kunna leka med två läger, vad händer då med kniven?

Det tas upp att hämnden avslutas här, att hon väljer väg.

”Och när krutröken hade lagt sig låg människan jag hade kunnat bli död på marken. Medan människan jag blev hjälpte pappa upp på fötter” – Är nyckelrepliken i scen 17, följt av de sista fram till scen 21.

Här får Sanna sitt möte med Linus och klonerna kommer in. Det sägs i gruppen att det är skönt med ett lyckligt slut.  På frågan huruvida manuset är ett självmordsbrev eller inte avslutas diskussionen här med att ungdomarna i ensemblerna inte har sett det så och att det i sig är ganska talande för deras kreativa hopp- dem är på väg mot något annat.

Klockan är 18:00 och den tredje workshopen har nått sin ände och snart även den här dagen på riksteatern, för dem som vill blir det middag, annars ses vi imorgon!

HEJ!

Jag som har skrivit heter Ida Holmberg och pluggar till dramapedagog vid Västerbergs Folkhögskola, det har varit en grym helg att få dokumentera, ett stort TACK till alla medverkande på alla plan.

Processledare: Ewik Rodell Regissör: Nora Nilsson Dokumenterare: Markus Lundahl

Dagens sista workshop inleddes med en uppfriskning av deltagarnas namn genom att de åter fick göra ett försök med namnövningen Ni vet den där namnleken (för beskrivning av övningen se dokumentationen för workshop 1). Hur det gick låter vi även denna gång vara osagt, men deltagarna hittade till slut tillbaka till sina stolar och pjäsläsningen kunde fortsätta.

En av de första scenerna som lästes var en komisk sådan med en virrig rektor som i stort sett gör alla fel man kan göra i ett möte med en förälder till en elev. Den fick intressant nog en plötslig liten följddiskussion när det visade sig att regissören hade en mer öppen bild kring huruvida rektorn var man eller kvinna jämfört med resten av deltagarna. Scenen bottnade hursomhelst i temat kontroll och att det som händer i pjäsen speglas genom Sannas egna berättelse. Att scenen med rektorn alltså var en subjektiv historia kopplades tematiskt ihop med Sannas kontroll genom att det är hon som står vid datorn och styr vad som händer.

Efter att scenen med gorillans sång blivit läst pratades det en del kring den. Hur gör man med en så lång och mörk text? Vilken musik kan man ha till? Dansband och tysk techno föreslogs lite skämtsamt. Regissören tog upp frågan hur de runt om kring på scenen reagerar på texten, innan diskussionen gick vidare kring Sannas utbrott vid datorn som sedan leder till att hon bränner ner en kyrka. Apropå kyrka så uppstod mer diskussion kring vilken församling det handlade om. Det fanns åsikter om att dramatikern för uppenbart refererade till Jehovas vittnen och att man skulle ta bort de stycken som indikerade detta för att inte utmåla någon specifik församling.

Ett avsnitt i manuset var på värmländska, så en lämplig deltagare med rätt geografisk härkomst fick nöjet att bre på med sin hemdialekt en sväng innan det frågades om varför just värmländska valdes som dialekt i avsnittet? Enligt dramatikern var det en slump, men han menade att ”det finns en mysighet i dialekten och sen PANG!” Panget i fråga handlade om dramat i en av manusets klimaxscener där Sannas pappa jagar henne genom en skog.
Om det handlade om ett övergrepp kom på fråga kring en sekvens i skogen, vilket gruppen fann konsensus kring att så inte var fallet.

Den avgörande scenen där Sanna gör upp med sitt sanna jag diskuterades sedan. Regissören hade lite idéer kring publikkontakt i det mötet. Kommer Sanna att göra slut på sitt sanna jag och kan publiken vara en del av det beslutet? Vem har kontrollen och styr berättandet?
Till slut är Sanna i alla fall åter på bussstationen. Går resan till himmelriket eller till Oslo?
Det blir upp till var och en ensembleledare att bestämma. Att denna Länk-lördag nu var slut var dock ett faktum för både deltagare och dokumenterare. Tack för allt och lycka till med pjäsarbetet framöver! Tror både jag och min dokumenterarkollega Ida är lite småledsna över att vi inte får se detta. Over and out!

Markus Lundahl är 25 år gammal, uppvuxen i Järna utanför Stockholm och studerar just nu till Teaterpedagog på Marieborgs Folkhögskola i Norrköping där han för övrigt trivs förträffligt.