Vilken Vandring

Vi har varit helt otroligt dåliga med att uppdatera hur de går för oss. Jag och mina tre teaterpedagogs studerande kollegor har haft en riktigt intensiv och tuff utmaning framför oss. Kanske har de fått oss att glömma att dela med oss eller söka hjälp hos andra i vårt arbete.

Vår ensemble skakade en del i början och vi hade svårt att fylla rollbesättningen i över en månads tid. Vi hade för många killar och för få tjejer på plats, vilket bara de va lite spännande. Till sist såg vi en lösning i att låta två av killarna gestalta två karaktärer som nämns i Hyenor men som aldrig har en replik. Emilia och Johanna som är teaterpedagogs studerande hoppade in för att styrka rollbesättningen och vi började arbeta som hårdast i December.

När scenografin väl kom på plats hade vi inte jätte stor chans att öva för ens i Februari och när tillfället kom var vi upp över öronen redo. I slutet av Februari insåg vi att tidsbristen va så stor att vi fick sätta in kommande 4 helger till helgrep Lördag och Söndag, 10-16. Ändå fick vi inte ihop ett enda tillfälle med full ensemble på plats. Frustrationen växte och i samband med det paniken över att inte få komma till teknikbordet för ens de två sista veckorna innan premiär.

Vi har fått vara väldigt idérika och när en av våra skådespelare blev tvungen att hoppa av fick vi efter många om och män testa en lösning att sätta henne på en projektor. Fiffig idé vill jag ändå säga nu i efterhand och väldigt stolt över hur vi ändå fått ihop det! Fler avhopp blev det och till sist fick vi bara ha med en stumroll och även regissören fick hoppa in för att backa upp den sista rollen i spelet. Att vara regissör och skådespelare är nog det mest förvirrande jag har gjort.

Vi gick på tomgång de sista veckorna och ville flera gånger ge upp på projektet. Vi insåg att eftersom flertalet inte kunde sina repliker och nästan hälften av alla scener hade inte fått regin satt ännu kunde vi inte klara av en premiär på satt datum. Den 21 Mars blev istället ett öppet genrep för allmänheten och vi möttes av en förvånansvärt positiv kritik i efterhand, men en nöjd ensemble och nöjd publik kunde vi inte klaga mer. Vår premiär blev av en vecka senare men vi va inte alls lika nöjda och publiken var inte stor. Sista föreställningen den 28 Mars var vi alla på topp, energin va laddad och publiken gav oss tummen upp.

De största berömet vi kunde få och som vi fick va ändå att oberoende källor sa ”de här måste ni spela upp på skolor”.

Det är allt jag hinner skriva nu, men vi ser fram emot kvällens föreställningar och även vi ska upp! Hela helgen känns så spännande, att få se vad ni andra gjort och att faktiskt ha kunnat komma i mål är en underbar känsla för hela vår ensemble.

//Hyenor.

Urpremiär för HYENOR

Nu har vi spelat våra egna föreställningar av Hyenor på Sundsvalls teater. Det gick bra, men det var väldigt nervöst in i det sista. Vi har valt att använda oss av både projiceringar, inspelade röster och musik i vår föreställning, vilket har varit lite svårt att få till. Men precis innan premiär så löste sig allt och det funkade som det skulle.

Under repetionsarbetet har vi bara haft möjlighet att träffas en gång i veckan och vid dessa tillfällen har inte alla kunnat närvara alla gånger, vilket innebar att det var mycket som ”hängde löst” innan premiär. Men som sagt så föll alla pusselbitar på plats till slut och vi kunde leverera en bra föreställning till vår publik!

Nu ser vi spänt fram emot regionfestivalen som närmar sig med stormsteg, då vi får spela denna fantastiska föreställning ännu en gång!

/Linda Lindström, Skvaderns gymnasieskola i Sundsvall

Sandvikens Kulturskola!

Det har varit alldeles tyst från vår sida, så nu tyckte vi verkligen det var dags att skriva här!

Våra repetitioner är i full gång och för en vecka sedan fick vi finbesök av Edward. Det känns oerhört roligt och pepp.  Föregående helg spenderade vi hela dagarna på Kulturcentrum i Sandviken och lyckades göra några genomdrag.

Ikväll laddar vi och repar på, om lite mer än två veckor har vi premiär!

/regiassistent Linnea

ÖrebroHyenor mot premiär

En vecka till och vi kommer ha klarat av ett genrep och sedan studar bara premiärnerver och teaterfestival.
Eleverna gör ett fantastiskt bra arbete och det är riktigt roligt att se hur allting börjar falla på plats. Scenografi, kostym, ljud och ljus och smink. Allt har funnits där so små frön, idéer som grott och snart får vi nu möjligheten att se allt samspela och stolt vaja i vinden. Det är en underbar känsla när de saker vi började sätta ord på för 6 månader sedan nu är konkreta rörelsemönster och visuella konkreta upplevelser.

Eleverna hjälper till med allt från marknadsföring, affisch och kostym. Ett exempel är affischen ovanför som är ritad av en elev för hand och omgjord av en annan elev på datorn.

Ett litet större farthinder på vägen, nu när ljuset var riggat och tider inbokade för tekniskt genomdrag på söndag, var en dubbelbokning av lokal. Det kanske inte verkar så stort men att de som ska in är en ljuskurs vilket innebär total nedriggning och användning av all vår utrustning kanske vi inte räknat med.
Tur att Miss Flexibilitet infann sig och löste problemen på näst bästa sätt.

Det kommer säkert fler uppdateringar såhär i sista veckan.
Ett stort lycka till till alla andra ensembler inför premiärer från gruppen Sagas änglar i Örebro!

HYENOR Workshop 4

Processledare: Gunilla Edemo Regissör: Mikaela Granberg Dokumenterare: Mimi Rääf Nilsson och Hanna Widgren

Deltagarna får ställa frågor till dramatiker Anders Duus. Flera frågor handlar om deltagarnas/regissörernas konstnärliga frihet i förhållande till manus.

  1. Får man skriva ihop/korta ner roller?

Anders svarar att inget i manuset är med av en slump men att han också är medveten om att de olika ensemblerna har olika förutsättningar. Han betonar vikten av att göra ordentliga konsekvensanalyser. Om det ska strykas repliker måste en göra det med omsorg eftersom det kan få konsekvenser längre fram i pjäsen. Att skriva ihop roller är svårare eftersom rollerna står för så olika saker. Anders säger att deltagarna kan mejla honom om frågor av detta slag uppstår längre fram är han öppen för att bolla och komma med viss input.

  1. Fråga kring scenanvisningarna, en deltagare har tankar om att jobba mycket med symboler i föreställningen.

Anders säger att deltagarna har all frihet i världen när det kommer till detta. Han berättar att han är sparsam med scenanvisningar. Han ser scenanvisningar mer som läsverktyg/glasögon läsaren. Han tror att pjäsen skulle må dåligt av att varje rum skulle skapas exakt som det står i manusets scenanvisningar. Han uppmanar dock till enkel scenografi och scenlösning, som är enkel att förflytta med sig.

  1. Någon frågar Anders om hans tankar kring att ha koreografiska inslag, scener som fysiskt och utan tal berättar vad som pågår.

Anders svarar: ”In med dans och musik”. Materialet passar till koreografi. Gunilla frågar vidare om Anders har tankar kring musikval. Anders uppmanar till att välja musik med omsorg och att använda ungdomarna i detta. Musiken kan vara till hjälp när man ska bygga hyenornas styrka och gemenskap.

Anders tackar för helgen och säger att det har varit ett privilegium att vara med. Han hoppas att han ska ha möjligheten att se åtminstone några av uppsättningarna!

Gunilla presenterar en övning som handlar om kön, makt och rum.

Rollfördelning – Tematiken kring kön bränner till. Det kan ligga nära skådespelarnas egen verklighet. Att stå för en berättelse kan skapa spänningar.

Gunilla berättar om projektet ”Att gestalta kön” som hon var med och genomförde ute på landets fyra teaterhögskolor. Hon konstaterar att det var ett konfliktfyllt projekt. Frågor kring makt, över- och underordning är smärtsamma, det bränner till i en. Det går inte att undvika och ska heller inte undvikas. Att undersöka maskulinitet och femininitet och kroppsligt och rumsligt – deltagarna får testa detta i en övning.

Genusmaskerad = Gunillas egen svenska översättning av engelskans drag. Allt kön och könsuttryck är en maskerad. Det finns inget naturligt äkta utan allt är en del av maskerad. En del maskerader är mer självklara och känns naturliga, annat känns mer främmande. I Hyenor slutar karaktärerna att ha maskeraden.

Övning: Follow the follower. Gå runt i rummet, landa, hitta tempo och steglängd du är bekväm med. När du landat, höj blicken. Ta in de andra, iaktta tempo, ansiktsutryck, kroppshållning och steglängd. Välj ut en person som du håller fokus på och iakttar noga. Ta över något eller flera saker från personen – ansiktsuttryck, kroppshållning, tempo och/eller steglängd. Förändrar den sig förändrar du dig också. Släpp taget, återgå till dig själv. Välj en ny person och testa den personens sätt. Kasta en blick på resten av gruppen. Nu har ni skapat en norm – kasta en blick på normen. Denna övning blir en metafor för hur normer skapas! Det finns inget original, alla härmar någon som härmar någon.

Gunilla: Det blir hoppfullt eftersom det visar hur normer kan förändras. Normer som rör sig. Släpp och gå till eget sätt.

Övning: Manual för femininitet – idealet för femininitet för skolan där Hyenor utspelar sig?

Gå runt i rummet.

Huvudet tippar. Leendet som spontant sitter där. Käkarna är sammanhållna, men inte med så mycket kraft. Bröstkorgen – ett sårbart område och samtidigt ett område som skapar uppmärksamhet. Skydda bröstkorgen med händer och armar. Visualisera större bröst som du antingen skyddar eller framhäver beroende på vad situationen kräver. Den här femininiteten är ihopsamlad. Rör vid olika delar av kroppen, samla ihop. Lås upp ett skåp, bär böckerna som sköld och håll dem intill framför dig. Tänk dig att du har en slags korsett av muskler som håller in magen hela tiden – vad händer med rösten? Testa att använd din röst med dessa förutsättningar. Höfterna är rörliga, ta steget med höften. Gå på tå som i högklackat. Sätt ena foten framför den andra när du går. Alla dessa förutsättningar pågår om en ständig rörelse. Välj att stanna den pågående rörelsen. Detta blir en slags grundkropp. Det är inte alla som har just den här femininiteten men det är en möjlig utgångspunkt att förhålla sig till. Gå runt i rummet med den här kroppen. Kroppens inställning till rummet – det är någon annans rum som du är gäst i. Du är uppmärksam på andra i rummet och på att inte ta rum på andras bekostnad och har omsorg om allas plats i rummet. Rör dig runt i rummet. Placera en blick någonstans i rummet, en imaginär person betraktar dig. Förhåll dig till den blicken. Det ska inte vara uppenbart för blicken att du förhåller dig till blicken även om det är det du gör.

Gunilla läser ett citat. Att vara subjekt och objekt samtidigt, dubbelheten. Flytta på en stol och var samtidigt jättemedveten om att du är objekt för blicken. Blicken finns där hela tiden. Splittrat att vara ett ting och en subjektiv resurs samtidigt. Prova att lyfta något och att bara använda just den kroppsdelen som behövs, inte hela kroppen. Rummet är inte mitt. Rummet runt din kropp är litet. Fortsätt göra vardagliga saker, medveten om blicken. Gör vardagliga saker och gör dem förföriskt – helst utan att det märks att det är det du gör. Välj ut någon kroppsdel som du är stolt över – framhäv den samtidigt som du gör något vardagligt. Rör vid kroppsdelen. Du är hela tiden betraktad. Välj nu istället ut en kroppsdel som du döljer för blicken. Gå igenom den påhittade kroppen (för dig själv) från topp till tå. Vilka projekt har du med respektive kroppsdel? Kanske är du nöjd eftersom du hittat rätt teknik eller produkt för ditt projekt med just den kroppsdelen? Fortsätt dina sysslor hela tiden. Börja avsluta den handling du just gör. Släpp taget om blicken och kroppen. Skaka loss! Samlas i en ring stående.

Övningen kan utvecklas till improvisationer där en låter personerna möta varandra och är inspirerad av Fanny Ambjörnsson som beskrivit gymnasietjejers görande av femininitet i avhandlingen ”I en klass för sig”

Reflektioner och diskussioner i gruppen efter övningen:

Hur ser det feminina görandet ut hos karaktärerna i pjäsen?   Hur förhåller sig de olika karaktärerna till ”blicken” – bemästrar de blicken eller dyker de för den?   Känner de sig fria eller ofria av den?    Vilka håller på med detta görande av femininitet och vilka inte? Upplevelse av stor sorg när en ser och känner på denna könskonstruktion så svart på vitt. Att vara medveten om att det kan väcka sorg och ilska men att det finns också en explosivitet i femininitet. Görandet av femininitet kan vara fyllt av njutning och ha en sprängkraft. Att älska och bemästra femininiteten och det rummet jag har. Lana och Natasjas skills och grundförutsättningar för att lyckas i sina femininitetsprojekt. Att lyckas med projektet kräver kompetens, tid och pengar i form av tekniker och produkter. Gurgel har inte grundförutsättningarna. Individualiteten i relation till normen. Judith Butler pratar om kön som en scen av tvång – teatral metafor. Kön är aldrig givet men tvånget är alltid där i form av samhällsnormer. Straffet är högt om en gör på ett annat sätt än normen säger. Det krävs en styrka för att våga göra det. Hyenorna gör upp med föreställningar, hittar styrkan och hela genussystemet på skolan ruckas. Vad är det för scen av tvång som de bryter sig ut? Oavsett vilken kropp de kommer med, vilket genusutryck de prenumererar på. You were borned naked the rest is drag. Vem blir sedd som kliché och vem som neutral utgångspunkt? Att omfamna klichéerna och stereotyperna, överdriva dem. Peruk under armarna t ex. Klyshor hjälper en att få syn på ens egna tankar och föreställningar kring verkligheten. Det kräver stor respekt och ödmjukhet från pedagogens sida i mötet med deltagarna i övningar med denna tematik. Abjekt – objekt – subje

Koreografiövning med Mikaela:

En koreografi är rörelser, det behöver inte vara en dans, utgå från begreppen tid, rum, kraft och riktning. Stå i ring, varje person gör en utåtagerande rörelse på ordet ”vrede”. Mikaela väljer spontant en person vars rörelse alla härmar. Varv två gör varje person en inåtvänd rörelse på ordet ”vrede”. Mikaela väljer även här spontant en persons rörelse som resten av gruppen härmar. Dessa rörelser upprepas, fyra gånger respektive två gånger. Den första rörelsen görs snabbt den andra långsamt. Gruppen delas i två. Den ena gruppen ställer sig i en klunga i ena hörnet av rummet medan de andra tittar. De på scen får i uppgift att röra sig i en diagonal riktning och ta ett steg fram för varje rörelse. Enkelt sätt att göra en koreografi använd er av er av era ensembler och skapa rörelsekoreografier tillsammans med dem.

Avslutande runda. Länks regihelg 2013 avslutas.

Boktips: ”Större än så här. Tankar för en genusnyfiken gestaltning” av Teater Lacrimosa. Boken kan beställas här: http://www.teaterlacrimosa.net/Teater_Lacrimosa/Bocker,_musik.html

”Att gestalta kön. Berättelser om scenkonst, makt och medvetna val”

Boken kan laddas ned som pdf här:http://www.stdh.se/om-stdh/samverkan/att-gestalta-kon

Vi som dokumenterat heter Mimi Rääf Nilsson och Hanna Widgren och är dramapedagogstuderande från Västerbergs folkhögskola. Vi är glada att vi fick möjligheten att träffa er och delta i det intressanta regiarbetet kring Hyenor. Tack!

 

 

HYENOR Workshop 3

Processledare: Gunilla Edemo, Regissör: Mikaela Granberg Dokumenterare: Mimi Rääf Nilsson och Hanna Widgren

Fortsatt samtal/intervju med Anders: Varför hyenor?

Anders intresse för hyenor väcktes under ett besök på naturhistoriska riksmuseet. Där fanns en kastrull med ett hyenebett i. Det skulle demonstrera att hyenor är det djur med starkast bitkraft i sina käkar. Man hade upptäckt att hyenor inte är asätare som man först trodde, utan jagar på natten. Trots ny fakta hänger envisa bilder av hyenor kvar. Det är djur som ingen gillar. Anders blev intresserad av hyenornas plats i folkmedvetandet. Om man googlar hyenor ser man att det är en metafor för dåliga grejer. Inom kulturen (ex. filmer som Lejonkungen) är hyenor fiender till de ädla lejonen. De står för det glada utanförskapet. Anders läste också en queerzoologisk artikel som handlade om vår blick på djurvärlden. Hyenor stämmer dåligt in på vad vi tycker att djur ska vara. De är befriade från mänskliga föreställningar om det ädla. Eftersom hyenor är en metafor blev det ett sätt att studsa fiktion mot verklighet.

Frågor kom upp kring om det finns möjlighet att byta kön på vissa roller. Förslag som kom upp var: Diddi, Natasja, Ettan, Sören? Dock viktigt att hyenorna föreställer biologiska tjejer, oavsett skådespelarnas könsidentitet, menar Anders.

Arbete med början och slutet. Mikaela delar in i två grupper som arbetar separat, för att komma fram till två eller fler tolkningar av scenerna.

Sammanställd scentolkning av första och sista scenen:

Tinna står eller sitter ensam på scenen, pratar in i kameran, ut mot publiken. Hon är rädd och uppgiven och/eller ärlig och allvarlig. Hyenorna 1-7s repliker sägs utifrån. När det knackar stänger Tinna av kameran och öppnar. Alternativt att hyenegänget bara går in. Tinna står vänd utåt, flocken kommer upp och ställer sig i en halvcirkel bakom Tinna. Alternativt att stå mot varandra. De står riktade utåt/i profil de har ett vänskapligt samspel mellan sig. De är pepp, vänskapliga och ärliga. Alternativt att de inte har något samspel vilket gör att bilden när de står bakom henne känns mer kall och hotfull. Alternativt att de är ifrågasättande och målinriktade. De andra går ut innan Tinna som dröjer sig kvar och säger sin sista replik. Alternativt att hon svarar direkt och följer med dem ut.

Gruppens tankar och tolkningar kring Tinna i första och sista scenen:

Är Tinna rädd att bli avvisad av gruppen?   Nu handlar det inte längre om hyene gruppen, nu är de vänner och de förlåter henne.    De dömer eller ifrågasätter inte henne eller det hon gjort, pratat med Sören, eller att hon dushat. Eller gör dem det, ifrågasätter de henne?     Hon vet att det kommer gå åt helvete men hakar på ändå.   Tinna och kameran kanske som en videoprojektion.    Det hon säger är viktigt, kankse livsviktigt.    De har startat en lavin hur ska det fortsätta?    Tinna är rädd att polisen ska komma, hon vill få ut det hon ska säga fort.   En idé kan vara att testa att frysa scenen och Tinna kliver ”in och ur”. Tinnas sista replik, hon sa en sak, uttryckte en annan, vad var undertexten och varför undertexten? Hennes sätt att säga/agera repliken är viktigt, säger hon ja direkt och går ut eller ja, dröjer kvar och sen ut? Det är inte en okomplicerad slutreplik, kan sägas och framföras på många olika sätt.

Tankar kring repliker, vilka är viktiga och vad säger dom?

Ska du med eller? En replik Nabila säger som återkommer tre gånger, viktigt hur den sägs, den är hur som helst stark. – fast. En del av en replik som också återkommer. En deltagare tolkar det som att nu har de i gruppen testat olika sätt att vara, olika maktstrukturer, nu går de vidare. En annan menar att det är ett sådant ord som sägs för att dra ut på tiden, vinna mer tid.    – Har du duchat? En replik som kan bli olika beroende på om det läggs någon värdering i det och vilken värdering.   – Jag har berättat, ni vet det va?  Hur blir reaktionerna på det uttlandet? Någon värdering i reaktionen? Hur blir det om en testar olika värderingar, förhållningssätt till det uttalandet? Är det därför de kom dit? Är de helt förlåtande? – det kommer gå åt helvete ni vet det va?  Tinnas replik, den behöver inte ha med Diddi eller polisen att göra. Den kan handla om något annat. Håller flocken på att upplösas?

Oavsett hur en väljer att göra slutet kommer det vara avgörande för vad er föreställning kommer att säga, avslutar Anders.

Vi som dokumenterat heter Mimi Rääf Nilsson och Hanna Widgren och är dramapedagogstuderande från Västerbergs folkhögskola. Vi är glada att vi fick möjligheten att träffa er och delta i det intressanta regiarbetet kring Hyenor. Tack!

HYENOR Workshop 2

Processledare: Gunilla Edemo Regissör: Mikaela Granberg Dokumenterare: Mimi Rääf Nilsson och Hanna Widgren

Hyenekull: Två är kullare och sitter ihop axel mot axel. De är hyenor som hela tiden skrattar, de tar genom att nudda vid någon annan. Resten är zebramöss och går inte så fort. Allt eftersom hyenorna kullar fler blir de till en klump som tillsammans försöker ta de sista zebramössen, de kan ta flera samtidigt. Hyenorna måste sitta ihop med någon form av kroppskontakt. Zebramössen kan börja utmana hyenorna genom att retas med dem eller play safe om en känner för det. En idé till variation på denna övning som kom upp, skulle kunna vara att de som börjar ta är lejon och när de tar en zebramus kan den välja att bli en hyena istället och bilda sin egen flock.

Mikaela introducerar arbete med scenlösning på scen 3c: Toalettmötet

Arbetet sker i två grupper. Gunilla uppmanar till att göra kontrakt i grupperna över hur de skall arbeta – om de ska regissera kollektivt eller ha någon/några som regisserar?

Grupp 1 De börjar prata om hur karaktärerna är när de kommer in på toaletten, de är som zebramöss. Vad gör dem inne på toaletten? Sminkar sig, läser – med öppen dörr? Gråter, på väg till toan. Startpositionerna blir att Nabila sitter någonstans i mitten. De andra står som ute i var sitt hörn, kvadratiskt. Tydligt avstånd mellan personerna. I och med att samtalet växer börjar de andra sakta men säkert dra sig in mot Nabila, de hamnar nästan som i en rad eller halvcirkel. Tinna är lite bakom de andra. Nabila – som om hon berättar en hemlighet, när hon pratar om hyenor, reser sig upp och börjar gå framåt, de andra sluter upp bakom henne, blir som en flock. Viktigt med pauser, blickar, reaktioner på det som sägs, överdriv reaktionerna, så det blir tydligt. Gurgel har sitt skratt med hela tiden i flera av sina repliker. När de kommer fram till replikerna kring om de ska bilda en flock drar Elin sig utåt och granskar gruppen innan hon säger sin sista replik och går ut. Resten av gruppen skingras och går ut.

Grupp 2

Gruppen börjar läsa igenom scenen. Går sen upp på golvet. Skapar rum,  markerar in- och utgångar och diskuterar innehållet: Vad är det som driver karaktärerna att stanna kvar i rummet? Tinna behöver egentligen gå på toa och vågar först inte lämna rummet. Men sedan övergår det till att hon stannar kvar av intresse – hur kan man tydliggöra denna förändring? Identifierar sig Gurgel med de andra på direkten? Elin har fått nog och gör motstånd, är ifrågasättande. Hon är påkommen med röda ögon, har gråtit. Nabila är på väg ut när ingen vill höra. Men Gurgel vill veta vad Nabila har att säga och ger på så vis Nabila en chans. Gurgel vet om sitt utanförskap men har inget att förlora och kan vara modig. Det går att se en förändring i Elins negativitet. När Nabila berättar att det inte går att se skillnad på hanar och honor bland hyenor blir Elin intresserad. De får syn på varandra. För en sekund blir de en grupp. Tills Gurgel säger: ”Kan vi bli en flock?” – då skingras alla. Deltagarna diskuterar hur man kan gestalta detta fysiskt.

Vi återsamlas och grupperna spelar upp varsin version av scen 3c.

Gemensam diskussion, reflektion och nyckelord från regiarbetet med Scen 3c:

Avstånd, de dras till varandra, rör sig omedvetet mot varandra, längtar efter varandra, att tillhöra, vara någon. Bild av en stor savann med en ensam liten toa där. Tydlig rörelse framåt, energin i flocken. När gruppen kommer ihop sig mot slutet är det som att det blir för mycket. Illusion, dröm, kraften i flocken blir så stor, rädsla, overkligt, det blir skrämmande, de kan inte hantera situationen – därför skingras de. Första hyeneskrattet kommer omedvetet. Hur är kroppsspråket hos de olika karaktärerna? Elin har en tillhörighet fast att hon är mobbad, de andra är mer ensamma. Utanför toan har de alla låg status fast inne på toaletten har de olika status i relation till varandra. Upplevelser av att se scenen på nytt, den fick nytt liv. Spännande att gå in i karaktärerna och testa på dem. Statusförskjutningar, maktkamp, utkristallisering av karaktärerna på kort tid.

Samtal med Anders och Mikaela

En deltagare ställer en fråga till Anders om symboliken kring karaktären Saga som håller andan. Kan det stå för att hon tar livet av sig? Anders betonar att han inte har något tolkningsföreträde eller är intresserad av allmäktighet kring texten. Som dramatiker vill han därför inte säga att det står för det även om det absolut är en möjlig läsning. Han säger att Saga också kan stå för ett annat alternativ, en tredje väg som varken är att vara zebramus eller hyena. Hon vistas mer på insidan och har inte investerat så mycket därute. Karaktären kan ge en signal att det inte behöver vara realism, den öppnar upp för att jobba förhöjt, i en annan dimension eller mer flippat. Vi diskuterar Saga. Självmord, fridykning, fantasi?

Anders får frågan om det är okej att byta ut exempelvis parfymen ”date” som några ungdomar inte kände till. Anders: Om man har en ambition att vara samtida så ska man absolut byta ut alla populärkulturella referenser så det passar. Hitta ekvivalenter = något som har samma värde i samråd med ungdomarna man jobbar med. Viktigt att det blir rätt, att det blir autentiskt.

Fråga kring Anders arbetsprocess som dramatiker parkeras och vi avslutar workshopen.

Vi som dokumenterat heter Mimi Rääf Nilsson och Hanna Widgren och är dramapedagogstuderande från Västerbergs folkhögskola. Vi är glada att vi fick möjligheten att träffa er och delta i det intressanta regiarbetet kring Hyenor. Tack!

 

 

 

 

HYENOR Workshop 1

Processledare: Gunilla Edemo, Regissör: Mikaela Granberg Dokumenterare: Mimi Rääf Nilsson och Hanna Widgren

Gunilla startar en presentationsrunda där alla deltagare berättar sitt namn och något de vill bidra med under helgen. Sådant som kom upp i rundan var:

Diskussion kring kön och könsidentitet. Rollsättning och kön. Tankar och idéer kring slutet. Maktperspektiv. Tankar kring normer och intersektionalitet. Stärka andra roller än huvudroller. Dubbleringar. Hur en kan arbeta fysiskt, förkroppsliga utan ord? Vrida och vända. Olika regiperspektiv. Lösningar. Frågor. Härskartekniker. Analys. Tankar. Energi. Värdegrund. Funderingar. Tolkningar

Gunilla presenterar ett förslag på socialt kontrakt för gruppen, att förhålla sig till under helgen.

Det sociala kontraktets 4 grundprinciper:

Frivillighet – Viktigt att uttala att allt deltagandet bygger på frivillighet. Ibland kommer vi jobba praktiskt på golvet. Det kan vara utvecklande att våga gå utanför sin komfortzon, att utmana sig själv. Men det görs på frivillig basis. Det finns också många andra sätt att delta, exempelvis genom att observera en övning.

Närvaro i rummet – Deltagandet sker utifrån deltagarnas förutsättningar, men viktigt att vara närvarande i rummet, om deltagandet sker sittandes bredvid är det viktigt att fokus är på arbetet. Det är en kollektiv process. Viktigt att kommunicera våra behov.

Varsamhet om tiden – Det är både ledarens och gruppens ansvar. Det är ett kollektivt ansvar att alla som vill ska ha möjlighet att komma till tals under den tiden som finns, ge och ta utrymme.

Respekt – Att ha respekt för sig själv och andra. Tillåt dig själv att vara där du är och att bidra med det du kan bidra med. Om du tillåter dig själv att vara där du är, kan det vara lättare att tillåta/respektera andra att vara där de är.

Gunilla berättar att detta är fyra grundprinciper som hon uppskattar. Detta sociala kontrakt kan vara en mall för deltagarna att använda ute i sina grupper. Alternativt kan det väcka tankar kring hur de som ledare etablerar sociala kontrakt eller förhållningsregler med sina ensembler?

Gunilla presenterar Parkeringsplatsen, där frågor parkeras för att tas upp senare.

Övning – Skolsavannen

–       Mingla, gå i egen takt, sträck ut, gäspa, landa

–       Placera dig någonstans i rummet

–       Bestäm en punkt i rummet där balla gänget står och iakttar dig. Känn dig iakttagen. Förhåll dig till dem och deras blickar.

–       Tänk dig att du är en zebramus. Rör dig omärkligt så att balla gänget inte kan kommentera dig. Vad händer med dig? Med kroppen, andningen, steglängden?

–       I zebramusvärlden kan vem som helst börja skratta. Fler och fler börjar skratta och förvandlas till hyenor som bildar en flock. Alla är hyenor, alla skrattar.

–       Skaffa en gemensam riktning dit ”balla gänget” eller ”lejonen” står. Skratta ditåt, åt dem mot dem.

–       Flocken existerar bara tills någon säger ”flocken skingras”, då bryts det och alla blir zebramöss igen och minglar runt.

–       Nästa gång flocken bildas (när någon börjar skratta) är det 2-3 personer som inte går med gruppen. De blir det ”balla gänget” eller ”lejonen” och får skrattet riktat mot sig. Vad händer i min kropp av att ta emot skrattet? Viktigt att det är ett eget val att ställa sig i den positionen.

–       När flocken nu bildas igen blir den mer och mer som en stor organism, med kroppskontakt och samspel. Organismen/flocken utgår från stillastående, så att hela gruppen är med, sen börjar den röra sig genom rummet.

Deltagarna kom med förslag på hur övningen kan utvecklas:

– Att flocken omringar lejonen.

– Att lejonen i omringningen/mötet får försvara sig: De får använda kropp och ljud, men inga av ord, för att försvara sig.

– När gruppen skingras och går tillbaka till mingel, är de inte bara zebramöss utan även andra roller som finns på skolan/savannen. Exempelvis Elin, Nabila och Saga. Hur går och rör de sig? Vad är de för djur? Mingla en stund och hitta karaktären i kroppen. Skrattet börjar, flocken bildas och skingras.

– Släpp den du nyss var, skaka av dig från övningen, samlas i en ring

Röster, tankar och reflektioner från gruppen:

Går det att vara utanför gruppen, varken vara hyena eller lejon? En deltagare upplevde det svårt att inte dras med i den skrattande hyeneflocken.   Finns det något de ger vika för? Kan man arbeta med forumteater? Testa att möta hyeneflocken på olika vis?   En deltagare upplevde att samspelet hyenorna emellan eggade igång hela gruppen som en växande eld.   Vad är vi ute efter med övningen?   Man väljer inte sin plats även om man tror det.   När hyeneflocken omringade lejonen kändes det att hyenorna hade makt – det kändes bra.   Vem ska säga ”flocken skingras”, ska det komma inifrån gruppen från ledaren?   Vilka är mina kompisar? Vem är jag? Vem fattar besluten?   Jobbigt att skratta efter ett tag.   Det kändes utsatt i mitten, att vara lejon, upplevde maktlöshet, ville bryta övningen och prata om upplevelsen efter den sammandrabbningen.  Viktigt att ha som aspekt när en gör övningen med eleverna att den kan kännas mäktigare och obehagligare än en tror.

Mimi och Hannas egna reflektioner på övningen:

Vi upplevde övningen väldigt starkt, även om vi satt och såg den utifrån. Det var ett sådant enormt obehag i den. Det är en övning som vi tror kommer vara mycket användbar för att få gruppen att komma in i pjäsens ”mode” och för ensemblen att börja hitta sina karaktärer och hitta det där skrattet som blir helt absurt och galet. Övningen blev så djurisk och vi tror det är viktigt att den är det, att man håller det till fiktionen på savannen med zebramöss, hyenor och lejon. Utan tal, bara med kropp och ljud. Fiktionen skyddar så att upplevelserna inte blir för nära personerna själva. Vi tänker att det är viktigt att här ta hänsyn till att personer i ensemblen kan ha varit i utsatta positioner själva någon gång. Det kan vara bra att bara vara förberedd på att det kan väcka känslor och reaktioner hos ensemblen. Viktigt att det är frivilligt hur en deltar i både övning och reflektion. Det kan vara en idé, som en deltagare också lyfte, att ha en liten avstämning/reflektion efter en ”sammandrabbning” mellan hyenor och lejon eller när övningen är slut. Men vi tror det är viktigt att tänka till hur en ställer frågan, kanske inte fråga hur upplevde du det, utan hur upplevde du i rollen som lejon.. till exempel. Eller vad hände med din kropp när du som hyena var i gruppen, när ni skingrades? Hur tänkte du som lejon när… För att ge utrymme för reflektion och tankar men ändå skydda deltagarnas integritet. Det kan kanske också vara en bra grej, om det ska reflekteras, att det sker i mindre grupper som kan kännas tryggare.

Detta var lite tankar som vi som dokumenterade hade! Vi heter Mimi Rääf Nilsson och Hanna Widgren och är dramapedagogstuderande från Västerbergs folkhögskola. Vi är glada att vi fick möjligheten att träffa er och delta i det intressanta regiarbetet kring Hyenor. Tack!