Borta, workshop 4

Dokumentation: Hanna Gardell

Fjärde och sista workshopen om pjäsen Borta på regihelgen och här får vi besök av scenograferna Johanna Mårtensson och Erika Magnusson. Som vanligt har vi med oss dramatiker Sofia Fredén, regissör Bengt Larsson och processledare Maria Lewenhaupt.

När vi tänker scenografi till denna pjäs finns det ett par viktiga saker att ha i åtanke. Draperiet och altarringen har väldigt centrala funktioner och det kan därför vara värt att tänka lite extra kring dessa. Draperiets lösning påverkar Mias försvinnande. När det gäller altarringen finns lite olika förslag i åtanke. Kanske kan altarringen bildas av kuddar som bildar en halvcirkel och som deltagarna kan sitta på? Dessa skulle i så fall kunna flyttas omkring vid behov. Dessutom förstärker det känslan av Marika som den nya kyrkans ledare som vill jobba terapeutiskt.. En annan tanke är att hela publiken tillsammans bildar en halvcirkel och på så vis nästan blir en del av spelet.

Vi pratar också om vikten att inte belasta en kort pjäs med för mycket prylar och krångliga scenbyten som haltar upp spelet. Istället kan en pryl vara olika saker i olika situationer, kanske förvandlas en väska till en sten i någon scen? Samma sak gäller kostymbyten, inflikar Johanna Mårtensson.

I en uppsättning där samma person sköter ljud, ljus och suffléring är det också viktigt att prioritera, denne person hinner troligen inte ta hand om allt och då får man helt enkelt fokusera på det viktigaste. En idé som förs på tal är att ha ett ganska enkelt grundljus och sedan ha större ljuseffekter vid själva försvinnandet för att förstärka denna händelse.  Finns det möjlighet kan ljud och ljus vara stor hjälp till att bygga stämningar eller markera tid pratar både Erika Mårtensson och Bengt Larsson om. När det gäller möjligheter att låta skådespelare med musikaliska talanger hjälpa till bejakar hela gruppen starkt att det är en mycket bra idé. Efter att ha t ittat på en rad olika idéer lämnar scenograferna oss för att gå vidare till nästa grupp.

Vi fortsätter istället att titta lite extra på tillfället då Dennis och Mia kramas. Vad betyder egentligen det och hur reagerar de andra? Vi labbar med lite olika möjligheter och testar även att strunta i kramen och istället låta dem ta varandras händer. Det behöver inte handla om kärlek utan skulle istället kunna vara en gest som visar att Anna tillhör dem nu. I labbandet på golvet tog Anna Sofias plats istället som då nästan blev den nya osynlige. Det fick en stor roll för slutet och visade på något vis att osynliggörandet av andra hela tiden fortsätter. Är det ett slut som vi söker efter?

Workshopen går mot sitt slut och jag tror att vi alla har fått med oss nya perspektiv hem. Det har varit spännande att ta del av de processer som har skett under helgen. Vi var en lite grupp, men det möjliggjorde också för oss att kunna arbeta ganska nära texten och komma ganska långt. Jag har fascinerats av öppenheten hos dramatikern att utveckla manuset i samarbete med övriga delaktiga aktörer. Jag önskar ett stort lycka till för alla som nu åker hem till sina grupper och jobbar vidare med sina föreställningar!

Jag heter Hanna Gardell och har dokumenterat regihelgens workshops om pjäsen Borta av Sofia Fredén.

Borta, workshop 3

Dokumentation: Hanna Gardell

Tredje workshopen om pjäsen Borta inleds i ny form då regissör Bengt Larsson intervjuar dramatiker Sofia Fredén om hur hon tänkt i arbetet med manuset. Med oss har vi även processledare Maria Lewenhaupt.

Bengt Larsson inleder med frågan kring varför Kristian vill spela rollen som Jesus. Sofia Fredén berättar att i skrivandet har tanken om att Kristian har med sig någon slags belastning hemifrån och att han kanske känner skuld i något funnits med. Här blir temat skuld och offer tydligt. I skrivande stund slår mig likheten i namnen Kristus och Kristian, är detta ett medvetet drag?

Samtalet går vidare till övriga karaktärer i pjäsen och kommer in på Dennis. Dennis som har någon slags ”latjo-roll” i gruppen. Varför vill han överhuvudtaget konfirmera sig? Sofia Fredén tänker att kanske är det så att hos vännerna i gruppen får han så pass mycket bekräftelse att det ”kanske är värt besväret att konfirmera sig”. Vad händer med Dennis i scenen då han kommer tillbaka från skogen när Mia är försvunnen? Fortsätter han latja eller är det en allvarligare sida av honom som kommer fram? Känner han någon skuld kring det som hänt?

Vi pratar vidare om karaktären Sofia. Vad är det som gör att hon är den som blir frälst i slutet av pjäsen? Sticker hon ut på något sätt från de andra i sitt tjejgäng? Tankar uppkommer kring att låta henne vara lite rikare än de andra och sticka ut lite.

Hur är det med Anna och Mia då, hur skiljer de sig åt och hur liknar de varandra? Tanken att Mia är mer introvert än Anna finns. Kanske är Mia och Anna lite mer barnslig än de andra? Gruppen verkar ändå enad om att det någonstans är positivt att Mia och Anna skiljer på sig och att deras förhållande någonstans är destruktivt. Innan Mia går genom draperiet säger Anna: ”Man föds ensam, lever ensam och dör ensam”. Funderingar uppstår kring om det kan vara hela pjäsens premiss. Sofia Fredén undrar om det kanske är bättre att Mia säger den repliken och ska tänka vidare på det..

Samtalet kommer även in på vad som händer mellan Mia och Kristian under korsfästelsescenen. Gruppen kommer fram till att det nog är viktigt att låta denna scen gå över styr så att Kristian i rollen Jesus, inte bara i roll utan även på riktigt, upplever det som att det bara är Mia som ser honom. Spelar kanske detta in för den senare händelsen att det bara var Kristian som kunde se och acceptera att Mia gick genom draperiet?

Bengt Larsson lämnar fokus på karaktärerna i pjäsen och frågar istället Sofia Fredén om valet att lägga pjäsen i ett 90-tal. Sofia berättar att hon ville komma ifrån problematik som finns idag med kristendom och islam som är ett hett samhällsämne idag, hon ville att pjäsen skulle handla om något annat. Ett annat plus var att hon också slapp mobiltelefoner som hon ville undvika och att det dessutom kunde både vara kul och skapa distans med att jobba med 90-talskläder. Hon är däremot noga med att de som jobbar med pjäsen inte ska känna sig låsta till 90-tal utan får gärna lägga det i en annan tid.

I slutet av workshopen får vi höra lite om regissörens och dramatikens olika sätt att arbeta med karaktärerna. Bengt Larsson berättar att han inte vill låsa sig för mycket i början utan vill testa sig fram på golvet på liknande sätt som vi gjorde i tidigare workshops. Han betonar vikten av att på ett tidigt stadium lägga ifrån sig manus (efter en första läsning såklart), vi kan alltid komma tillbaka till det om vi kommer på villospår.

Sofia Fredén berättar att hon först lägger fokus på historian och sen lägger in karaktärerna. I dessa brukar hon sedan försöka lägga in ett dilemma. En vilja hos någon som försvåras av något annat. I Borta började hon med utgångpunkten  Anna och Mia och att en av dem ville försvinna.

Jag heter Hanna Gardell och har fått i uppdrag att dokumentera regihelgens workshops om pjäsen Borta av Sofia Fredén.

Borta, workshop 2

Dokumentation: Hanna Gardell

Andra workshopen om manuset Borta av Sofia Fredén. Med oss har vi regissör Bengt Larsson och processledare Maria Lewenhaupt.

Under det här passet blir vi lite mer praktiska och lägger fokus på det konkreta arbetet med pjäsen och går även själva upp lite grann på golvet. Vi pratar om att inte fastna vid första intrycket av karaktärer och tolkningar, utan att istället gå upp och pröva olika varianter.

Frågan kring hur en text blir levande kommer upp. Vi pratar om att det ofta blir levande när man improviserar utifrån manus men med egna ord eller ickeverbalt, men att så fort texten läggs på så försvinner det ganska lätt. Bengt Larsson ger tipset att man som regissör kan hjälpa skådespelarna genom att (à la Brecht) ge dem spelbara verb . Han tar upp ett exempel från manus, precis innan Mia går in i draperiet. Vad händer om Anna lockar Mia att gå genom draperiet för att hon vill bli av med henne? Vi testar på golvet och den här gången blev resultatet av det vi såg en Mia som offrar sig för vännen Anna  så att hon kan vara med de andra istället. Detta blir lite extra intressant tänker jag om vi påminner oss vad Bengt sa till oss vid ett tidigare pass om parallellen mellan draperiet och förhänget som brast när Jesus offrade sig på korset.

Bengt uppmanar till att testa olika spelbara verb och se vart det hamnar någonstans. Först kan man testa med egna ord eller ickeverbalt för att sedan lägga på texten. I detta skede behöver man inte vara rädd för att hamna snett i tolkningen. Det är bättre att utforska olika alternativ och testa sig fram, senare kan man alltid gå tillbaka till manuset och se om man har gått åt rätt håll eller inte.

Vi hänger kvar vid draperiet en stund och pratar om att man kan testa olika varianter vad det innebär att Mia går igenom draperiet. Går hon faktiskt genom draperiet till en annan värld eller rymmer hon eller kanske till och med begår självmord? Även här pratar vi om vikten av att testa olika varianter för att hitta rätt. Att inte fastna vid första tolkningen. Kanske är just denna del så pass central för övriga berättelsen att man vinner mycket på att arbeta med denna del av manuset först för att sedan vidga arbetet till övriga delar?

Andra sätt att jobba med texten kan vara att jobba med undertexter, vändpunkter och status. Ett arbete som både kan göras på golvet, men också på ett mer resonerande plan. Genom att introducera detta tänk till skådespelarna under ett pass kan man lättare ge input senare som ”vad vill du egentligen?”.

En bit in i passet kommer vi in på funderingar kring vad som egentligen är huvudtemat i texten. Är fokus de religiösa frågorna, eller handlar det om död eller osynliggörande och att vilja bli sedd? Det finns olika riktningar som pjäsen kan dras åt. Pjäsen utspelar sig hos tonåringar som alla är mitt i en process att bli självständiga. I denna process som handlar om att ta makten över sitt eget liv är det inte konstigt att även frågor kring makten att ta sitt liv kommer upp. Är det det som händer Mia? Vart tar hon vägen någonstans? Vi leker med tanken att hon försvinner men fortfarande finns kvar på scenen, hur påverkar det vad som händer? Och vad händer egentligen i korsfästelsescenen mellan Kristian som spelar Jesus och Mia?

Jag heter Hanna Gardell och har fått i uppdrag att dokumentera regihelgens workshops om pjäsen Borta av Sofia Fredén. Följ med och kolla in vad som händer i nästa workshop!

Borta, workshop 1

Dokumentation: Hanna Gardell

Jag heter Hanna Gardell och har fått i uppdrag att dokumentera regihelgens workshops om pjäsen Borta av Sofia Fredén. Jag pluggar till teaterpedagog i Norrköping, älskar musik och spelar gärna dragspel och ett gäng olika flöjter när jag får tid. Följ med och ta del av vad som hände under första passet!

Vi var en liten och varm grupp med Bengt Larsson som regissör och Maria Lewenhaupt som processledare. Flera av oss hade med sig funderingar kring varför det inte var fler som hade valt det här manuset. Förutom att denna pjäs hade färre roller och utspelar sig bland tonåringar något yngre än övriga pjäser, så kan Borta i första läsningen kanske verka lite platt. De som däremot sätter in sig i pjäsen lite mer än så märker precis som vi att det finns många fler lager att hitta. Helgen var ett bevis på detta och vi hittade flera intressanta teman i texten.

Efter att tillsammans i gruppen ha läst igenom manuset kom första workshopen att handla mycket om de som vi kanske först ser när vi möter manuset. Att tro eller inte tro på att det finns en andra sida. Religion och andlighet. Vi pratar om ett behov som verkar finnas hos många, att mystifiera vardagen. Vi pratar om de lekar som ofta gjordes i tonåren som till exempel ”anden i glaset”. Vi vet att det är suggestion men det blir spännande och lite nervkittlande att låtsas, testa idén om att det finns en annan värld. Kanske får kristendomen bland dessa ungdomar ta denna plats? Jag såg, såg du?!

Diskussionen leds in på olika rollfigurer, vilka de är och problematik i samband med det. Vi tittar lite extra på konfirmationsledaren Marika. Flera tänker att hon är den del av ”den nya kyrkan” där nyandlighet finnas representerat och ett fokus på kärlek och att må bra. Ibland kan man fundera kring hur Marikas konfirmationsgrupp accepterar henne som ledare med tanke på hennes lite märkliga förhållningssätt till gruppen. Någonstans är det viktigt att inse att Marika faktiskt tror på det hon säger, något som är viktigt att jobba med för den som senare kommer att spela denna roll. Här kan statusarbete bli en viktig del i arbetet, att jobba med hur gruppen tillsammans ger status till Marika.

Samtalet går vidare in på Kristian och Dennis. Funderingar kommer kring om det finns en snedfördelning i repliker mellan dessa. Borde några av Dennis repliker läggas över till Kristian istället? Sofia Fredén är öppen för förändringar och bearbetar gärna sitt manus tillsammans med gruppen vilket gör att pjäsen blir lite extra levande. Häftigt att se hur ett samarbete mellan dramaturg och en regissör/övrig arbetsgrupp kan hjälpas åt att utveckla en pjäs. I detta fall kom gruppen dock fram till att det kan finnas en poäng med att Kristian är mer tyst och på så vis blir mer av ett påhäng till Dennis.

Vi inleder också diskussionen kring Anna och Mia som kommer att fortsätta även under följande workshops. De verkar ha en osund relation och det verkar finnas någon slags dragningskraft hos Anna att egentligen vilja vara med de mer populära. Vilken roll spelar engtligen Anna för att Mia ska välja att gå in i draperiet? Och vad innebär egentligen Mias försvinnande? Vart tog hon vägen någonstans? Diskussionerna fortsätter i följande workshops.

Jag heter Hanna Gardell och har dokumeneterat regihelgens workshops om pjäsen Borta av Sofia Fredén. Jag pluggar till teaterpedagog i Norrköping, älskar musik och spelar gärna dragspel och ett gäng olika flöjter när jag får tid. Följ med och kolla in nästa workshop!