Vilken Vandring

Vi har varit helt otroligt dåliga med att uppdatera hur de går för oss. Jag och mina tre teaterpedagogs studerande kollegor har haft en riktigt intensiv och tuff utmaning framför oss. Kanske har de fått oss att glömma att dela med oss eller söka hjälp hos andra i vårt arbete.

Vår ensemble skakade en del i början och vi hade svårt att fylla rollbesättningen i över en månads tid. Vi hade för många killar och för få tjejer på plats, vilket bara de va lite spännande. Till sist såg vi en lösning i att låta två av killarna gestalta två karaktärer som nämns i Hyenor men som aldrig har en replik. Emilia och Johanna som är teaterpedagogs studerande hoppade in för att styrka rollbesättningen och vi började arbeta som hårdast i December.

När scenografin väl kom på plats hade vi inte jätte stor chans att öva för ens i Februari och när tillfället kom var vi upp över öronen redo. I slutet av Februari insåg vi att tidsbristen va så stor att vi fick sätta in kommande 4 helger till helgrep Lördag och Söndag, 10-16. Ändå fick vi inte ihop ett enda tillfälle med full ensemble på plats. Frustrationen växte och i samband med det paniken över att inte få komma till teknikbordet för ens de två sista veckorna innan premiär.

Vi har fått vara väldigt idérika och när en av våra skådespelare blev tvungen att hoppa av fick vi efter många om och män testa en lösning att sätta henne på en projektor. Fiffig idé vill jag ändå säga nu i efterhand och väldigt stolt över hur vi ändå fått ihop det! Fler avhopp blev det och till sist fick vi bara ha med en stumroll och även regissören fick hoppa in för att backa upp den sista rollen i spelet. Att vara regissör och skådespelare är nog det mest förvirrande jag har gjort.

Vi gick på tomgång de sista veckorna och ville flera gånger ge upp på projektet. Vi insåg att eftersom flertalet inte kunde sina repliker och nästan hälften av alla scener hade inte fått regin satt ännu kunde vi inte klara av en premiär på satt datum. Den 21 Mars blev istället ett öppet genrep för allmänheten och vi möttes av en förvånansvärt positiv kritik i efterhand, men en nöjd ensemble och nöjd publik kunde vi inte klaga mer. Vår premiär blev av en vecka senare men vi va inte alls lika nöjda och publiken var inte stor. Sista föreställningen den 28 Mars var vi alla på topp, energin va laddad och publiken gav oss tummen upp.

De största berömet vi kunde få och som vi fick va ändå att oberoende källor sa ”de här måste ni spela upp på skolor”.

Det är allt jag hinner skriva nu, men vi ser fram emot kvällens föreställningar och även vi ska upp! Hela helgen känns så spännande, att få se vad ni andra gjort och att faktiskt ha kunnat komma i mål är en underbar känsla för hela vår ensemble.

//Hyenor.