Två mikrofoner, drygt femtio roller

LÄNK är kanske mitt älsklingsprojekt på Riksteatern just nu. Får man säga så? Igår var en milstolpe i projektet. Nu ligger nämligen pjäserna klara (förutom en del irriterande små korrfel som uppstår när man ska göra pdf:er) och upplagda på vår hemsida. Medverkande skolor har fått ut ett lösenord och kan i lugn och ro läsa och välja vilken pjäs dom vill göra. Först i september måste dom ha bestämt sig.

För att markera lanseringen genomförde vi en variant av Playwright cabaret på LUBU (Barn-och ungdomsteaterfestivalen i Luleå) i tisdags kväll. Åsa Lindholm har precis fått barn, och Mirja Unge hade åkt på en oläglig magsjuka, men vi var ändå ett stort gäng som trängdes på en minimal scen i Norrbottensteaterns foajé. För nu skulle det bjudas på smakprov ur alla pjäser och detta är, förstås, pjäser som kräver en viss storlek på ensemble. Dramatikerna Emma Broström, Stefan Lindberg och Dennis Magnusson var på plats, liksom många av oss som jobbat med projektet på Riksteatern. Ändå räckte vi inte riktigt till, utan fick prompt dra in Maja Runeberg från Norrbottensteatern.

Dom små borden dignade under pappershögar och ett och annat glas vin, som sig bör när det är playwright cabaret. Runt två mikrofoner stod vi och läste, med långa halsar för att komma inom räckhåll när vi hade replik. Rörigt och svettigt, skrattigt och inte så lite stolt var det. En liten, men entusiastisk publik fick höra utdrag ur en dystopisk framtidshistoria om uppbrott, en lakonisk tågresa till Tyskland för att titta på berggrund, en nyårsafton på väg att förvandlas till skräckjakt i mörka skogar, världens argaste tjej i rullstol och hennes brorsa som kommit på att allt är facebooks fel, en fotbollskille som försöker få sin satanistiska klasskamrat att gå med på att ljuga om att dom hånglat, och en vampyrhistoria mitt i dramaklassen. Bland mycket annat.

Det är en märklig och rätt fantastisk knippe pjäser vi samlat ihop. Det ska bli oerhört spännande att se hur dom tas emot bland er skolor som från och med igår har tillgång till dom!

Att dramaturga en Länk-pjäs

Två stora koppar kaffe på bordet, två buntar med papper och ett samtal som flaxar hit och dit. Jag sitter på ett café på Götgatan som allt som oftast fungerar som extrakontor för oss som jobbar i Riksteaterhuset och pratar med Stefan Lindberg. Mötet handlar om version två av en pjäs som, verkar det som, heter ”Till det som en gång var fet jävla äng”. Den har en speltid på en dryg timme och inte mindre än tretton roller. Ett par av dem kan spelas av vuxna om det skulle knipa.

När man jobbar på en teater är man van att alltid titta på möjligheterna att krympa formatet hos en idé. ”Går det att göra den på tre personer istället för fyra? Är det HELT nödvändigt med den där monologen på rymdstationen”? Det är ganska ovanligt att få tillfälle att komma med en beställning som är precis tvärtom: ”Om du kan hitta utrymme för ett par roller till så vore det jättebra. Och passa på att ta ut svängarna, vettja”. Tittar man på de manus som håller på att bli till för första versionen av Länk, så har våra dramatiker tagit fasta på just det. Det är spretigt, vildsint, roligt och späckat.

Men det är ingen helt lätt beställning. Det är ingen liten sak att försöka både etablera, utveckla och ro hem dryga dussinet roller på en timme. Det blir en särskild sorts dramaturgiskt samtal, som kastar hit och dit. Bläddrandet i pappret är intensivt. ”Ciss och Frida är så fantastiska som roller, men just nu får de för mycket plats! De funkar bäst som underskattade biroller – ända fram tills de kliver fram och ror hem hela skiten. Och var ska du etablera Katts och Klaras nyfunna samhörighet i så fall? Det får ta max en halv sida, och det behöver hända innan Patriks och Kristoffers byggande av beläten till den satanistiska ritualen. Och nånstans här i början måste du få in ett par repliker som etablerar Lennartssons panikångest! Eller en replik, kanske.”

Det är utmattande och fruktansvärt roligt. Just nu skriver Stefan om sista varvet, innan en lättare slutputsning tar vid. Om bara en dryg månad presenterar vi pjäserna för de deltagande skolorna – stolta och lite vimmelkantiga.