Mitt hjärta rusar Workshop 3

Regissör Ellen Lamm Processledare Eva-Maria Dahlin Dokumentation Anna Jonson

Under denna workshop skulle Ellen presentera en metod för karaktärsbiografier. Gruppen valde att göra en karaktärsbiografi på karaktären Annika eftersom att mycket frågor kring henne dykt upp tidigare under dagen. Först lade de fram all fakta de hade om henne och sedan alla frågor som de hittat under tidigare workshops. Den fakta de hittade var: Att hon tagit Haitams mobil, hon tycker om att läsa, hon har ett avancerat språk, hon har varit i Berlin, hon har läst ”Dvärgen” och ”Duktig pojke”, hon anses intelligent, Galina försöker provocera henne och Betty hakar på. Frågorna kring Annikas karaktär var: Vad är coolt för Annika? Varför tar hon mobilen? Har hon stämt träff med de andra för mobilen? Hur umgås hon, Sol-Britt och Dolores? Vad vet de om hennes mamma? Har Annika själv tittat i mobilen? Är hon en uttråkad kicksökare? Är hon jobbig eller är det de andra som inte klarar av henne? Är hon ensam? Har hon några vänner?

Detta är en bra uppgift att ge till skådespelarna att göra för sin egen karaktär och föra in all fakta i en kronologisk ordning i karaktärens liv. Ellen påpekade att just denna pjäs är kronologisk i sig, men det finns de pjäser som inte är det och då kan det vara bra att lägga all fakta i kronologisk ordning för att se helhetsbilden och karaktärsutvecklingen tydligare.

Nästa steg var att gruppen började gå igenom frågorna och kolla om det fanns något de kunde besvara. Ibland kommer svaren på frågorna senare i pjäser. En diskussion uppkom här kring om Annika är en tydlig karaktär där alla hade lite olika åsikter. Ellen berättade då att man i detta skede inte ska vara rädd för motsättningar i karaktären, det kan vara något som man kan spela på istället. Vissa av frågorna fick gruppen bara besluta om genom vad som var konsensus, som att Annika är en uttråkad kicksökare som vill testa om hon kan ta mobilen från Haitam. Vissa av frågorna var mer intressant att hållas öppet för att gå hem och pröva sen vilket som funkar för ensambeln och hur de vill berätta pjäsen. En lång diskussion uppstod kring hur Dolores, Sol-Britt och Annika umgicks och hur väl de kände varandra. En deltagare trodde att de bara träffades i skolan och inte umgicks utanför. En annan deltagare tycker att de är en grupp som vandrat länge med varandra, gått länge i skolan tillsammans, och att de kan varandra utan och innan. Att de gick i tvåan på gymnasiet var också en stor del till att de är lojala mot gruppen och att det är svårt att ta bort någon från gruppen, eftersom att man efter skolan sen kommer till att stå ensam. Vännerna är viktigast och därmed är skolan viktig också, eftersom att det social umgänget finns där. Gruppen bestämde också att de hade svårt att tänka sig att Annika inte tittat i mobilen, men att det får lämnas öppet. Det kan ju finnas ett ointresse för henne att kolla också. Ännu en gång kom diskussionen kring svårigheten att få ordning på Annikas karaktär. En deltagare tror att hon är en outsider, eller någon med en diagnos och provocerar för att få kontakt med de andra karaktärerna. En annan deltagare tror att hon varken är ond eller god. Några andra tänker att hon står för något vuxet, något som de andra karaktärerna ser och avundas och att det är därför Annika är så provocerande. För att hon redan vet vem hon är.
Nästa uppgift blev att formulera tre saker om Annika som börjar med ”Jag är…”.

Gruppen fick en liten stund att själva testa uppgiften och sedan dela med oss av våra påståenden som var olika, men också några som var lika. Ellen menade på att de läst en liten del av pjäsen och att det skulle vara lättare att göra den uppgiften när man har lite mer text att utgå från. Hennes erfarenhet av denna övning är att de ger en bra träning i att formulera sig för andra och tänka inifrån en karaktär och inte bara se den från utsidan. Eva-Maria funderade här på om Annika är provocerande just för att hon känns så färdig för vuxenvärlden än de andra karaktärerna. Uppgiften efter det liknade den tidigare och var att formulera vad Annika tänker om de andra karaktärerna med ”NN är…”. Ellen tyckte att dessa övningar kunde man ge till skådespelarna i läxa utan att behöva redovisa. Metoden syftar till att skaffa material för skådespelaren att improvisera kring, men också om skådespelarna redovisar skapar ensemblen en gemensam bild kring vad som händer.
Efter detta så frågade Ellen deltagarna hur de gör i sina grupper när de går in i en pjäs. En deltagare berättade att hen jobbade med karaktärerna och få in dem i kroppen, någon annan med improvisationer utanför scenen. Långsamt gick det över i en diskussion kring hur man ska göra scenövergångarna. Många ville göra något kul av dem och Ellen föreslog att man kan använda dem till att utveckla små roller genom att låta dem ha tysta scener. Hon föreslog också att nästa scen kunde börja innan den innan hade slutat.

Avslutningsvis frågade Ellen om det fanns något som deltagarna fattades som de ville pröva dagen efter. Läsart, huvudkonflikt, vision om pjäsen och hur Ellen gör var önskemål som kommer tas upp dagen efter. Eva-Maria kollade också en sista gång vilka frågor som hon skulle ta med till författaren och därefter avslutades dagen och vi gick hem.