Mitt hjärta rusar, workshop 2

Regissör Ellen Lamm Processledare Eva-Maria Dahlin Dokumentation Anna Jonson

Ellen berättade att upplägget för workshopen skulle likna den förra där gruppen återigen skulle få gå igenom en eller två scener för att testa metoden lite mer, sedan prata om vad gruppen tycker om metoden och på slutet lite frågor. Så scen två läses igenom och det hörs lite fniss både här och där under tiden. En deltagare väckte frågan kring varför figuranterna finns med i bakgrunden i scenen och det diskuterades kring detta men också kring olika lösningar. Ellen tipsade om att det finns möjlighet till stumma scener för karaktärer mellan scenerna för att ge dem lite mer djup. En annan deltagare berättade då att alla skådespelarna kommer vara på scen hela tiden i deras uppsättning. Ännu en gång så delades scenen upp i fakta och frågor. Att Galina läser en tidning och startar en politisk diskussion som bestämdes som fakta i scenen väckte ett samtal kring varför hon tar upp det samtalet. En deltagare trodde att det kanske handlade om att hon vill prata om ”vuxensaker” och sådant som man själv kanske inte har riktigt koll på som ungdom. En annan deltagare trodde att det kanske handlade om frågeställningarna vad ett samhälle är, vad som är viktigt och för vem och att det är sådana frågor Galina ställer sig. En tanke som utvecklade sig vidare att det är en process till vuxenvärlden. Vad ska man göra och vad vill man sen och hur ska man ta ställning. Eva-Maria påpekade att vuxenvärlden inte syns i pjäsen annars, men att den världen visar sig lite i Galinas diskussion. Pjäsen handlar om en grupp och deras gruppliv i skolan och det kaoset är det enda som finns för dem just nu, men Galinas diskussion visar att det finns en vuxenvärld utanför. En annan tanke kring Galina som väcktes var om hennes åsikter var hennes egna eller om de kommer hemifrån och säger det för att det låter bra, men förstår egentligen inte vad hon snackar om. En  diskussion som då dök upp var kring frågan hur tuff en jargong i ungdomsgrupp kan vara och vilka ord som används. En deltagare menade på att ungdomarna talar hårt till varandra, men att det låter hårdare i andras öron än vad det egentligen är. Eva-Maria påpekade att jargong kan vara en lek också, men en lek som kan tangera till att bli för mycket ibland. Denna diskussion ledde också in på spåret om vilka laddningar olika ord har och att de kan ha haft större laddning förut, men inte längre.
Vändpunkten var lite otydlig och därför bestämde gruppen sig för att det kanske handlade mer om en upptrappning istället för att det fanns en specifik vändpunkt. Ellen frågade om det kanske inte finns en vändpunkt vid L ”Jag bryr mig inte”. Rubriken blev ”Testa åsikter”, där det finns ett spektra i det.

Frågestund följde på det där många frågor dök upp som skickades vidare med Eva-Maria till dramatikern, som deltagarna kommer få återkoppling till senare. Det pratades mycket om hur man gör med små roller, där deltagarna hjälpte varandra att komma med förslag, som ex. regiassistent, bloggansvarig och annat. Det diskuterades lite till kring språket som används och vad det kan betyda. Det är en deltagare som här berättar hur noga hen är att påminna sina skådespelare att tänka på skiljetecken eftersom att författaren har någon form av rytm, som poesi i sin text. Ellen tipsade efter lång diskussion om allt detta att inte bli för analytisk, utan att man också måste känna in och att man kanske inte ska ta med allt första gången man testar på golvet.

Gruppen läste ännu en scen på samma sätt som tidigare. Fakta blev: De är i skolbiblioteket, eleverna ska välja en bok att läsa, Annika har läst ”Dvärgen” och ”Duktig pojke”, Galina provocerar och Ridwan testar sin sexualitet. Den enda frågan som väcktes var om Annika är jobbig eller om det är de andra som inte orkar med henne. Vändpunkten bestämdes vid Annikas replik ”Får man inte tycka att man själv är bra?”. Det diskuterades här om Annikas karaktär egentligen bara väntar på att världen ska växa ifatt henne och att det är därför som det finns en irritation från de andra karaktärerna just för det.

Ellen avslutade med att läsa igenom all fakta och alla frågor utan att dela upp dem i scener. Vissa frågor menade hon kunde komma att besvara sig senare i pjäsen, vissa besvaras när skådespelarna kommer upp och testar på golvet och vissa får man bara ta ett beslut om.