Mitt hjärta rusar Workshop 1

Regissör Ellen Lamm Processledare Eva-Maria Dokumentation av Anna Jonson

Workshopen började med att alla i gruppen fick presentera sig med namn, ort, skola/teatergrupp, om man regisserat förut samt vad man såg fram emot under helgen. Från början var det tänkt som en övning där alla skulle få intervjua varandra två och två och sedan presentera varandra för resten av gruppen. Jag upplevde det som att deltagarna var så sugna att komma igång och prata om pjäsen och därför röstade för en vanlig runda istället. Så efter att alla hade fått säga berätta om sig själva så drog arbetet igång.

Ellen ville visa deltagarna en regimetodik som hon brukar använda sig av inspirerad en bok som heter ”The directors craft” skriven av Katie Mitchell. Detta skulle nu genomföras praktiskt tillsammans med deltagarna för att de skulle få känna på metoden. Metoden gick ut på att man läste en scen högt i gruppen och därefter skriver upp vad man vet utifrån det man läst och vilka frågor som väcktes. Ellen förklarade att detta var en bra metod att hålla sig till då alla i pjäsgruppen blir involverade i hela pjäsen och inte bara sin egna roll. Istället för att regissören ska berätta så blir alla i gruppen medverkande och aktiva. Dessutom så skapar ensemblen gemensamma bilder som hjälper ensemblen att styra pjäsen åt samma håll. I metoden finns också en researchdel där alla i ensemblen kan få en uppgift att hitta olika fakta om delar som finns i pjäsen, exempelvis i första scenen där Hannah Montana finns med i en replik. En sådan sak kan vara värd att göra research om för att få mer information om vad pjäsen handlar om, menade Ellen. När man pratar om de olika scenerna med ensemblen kan det vara värt att ifrågasätta var scenen utspelar sig, när den utspelar sig och hur. Även vart vändpunkter finns och vilka viljor karaktärerna har och då framförallt vad de vill med varandra. Ellen påpekade också att det kunde vara värt att sätta rubriker på scenerna, då med rubriker som lockar ensemblen och ger dem energi, fantasi och en vilja att komma upp på scenen för att pröva.

När Ellen gått igenom detta så var det dags att pröva metoden tillsammans med gruppen och de läste 1:a scenen i pjäsen. Därefter frågade Ellen efter tankar och diskussionen satte igång. En deltagare frågade om namnen på karaktärerna hade någon betydelse och eftersom att dramatikern inte fanns på plats så kunde gruppen bara filosofera kring det. Beror det på olika bakgrunder på karaktärerna eller är det symboliskt och på vilket sätt i så fall, var de största frågeställningarna kring den frågan som gruppen diskuterade. Det uppstod också en diskussion kring Annikas ”coolhet” och att det är en motsättning. Alla tycker om henne, men hon är en besservisser och är något av en plugghäst. Hur kan hon plugga och vara coolare än alla andra samtidigt, det är lite av en motsättning tyckte gruppen. Efter detta började gruppen dela upp den fakta och frågorna som de fått veta i texten. Det konkreta som kom fram var att scenen utspelar sig bakom en skolbyggnad, det finns någon form av klädkod som symboliserar status, det finns en hierarki, eleverna går tvåan på gymnasiet, Annika ha stulit Haitams mobil, att Annika läser mycket och är intresserad av böcker samt att hon har ett avancerat språk och varit i Berlin. Frågorna var allt fler kring texten och de frågor som dök upp var: Var ligger skolan? Ort? Är det lunchtid? Röker de eller vad gör de bakom skolbyggnaden? Har de stämt träff för att få mobilen eller har Annika bara kommit förbi av ren slump? Varför tar Annika mobilen? Hur umgås de tre? Vilket år är det? Har Dolores och Sol-Britt rest något och i så fall vart? Vad vet de om Annikas mamma och hur kan de veta? Snattar de kajalpennor? Har de åkt dit för snatteri någon gång? Har Annika tittat i mobilen innan hon lämnade över den? Varför snodde inte Dolores och Sol-Britt mobilen själva? Är Annika en uttråkad kicksökare? Vad är det för kris Dolores och Sol-Britt har?

Ellen frågade sedan gruppen efter vilka vändpunkter som finns och gemensamt kom de fram till att det är när telefonen kommer fram samt när Sol-Britt säger: ”Not so fast”. Ellen förklarade lite noggrannare kring vad en vändpunkt är och beskrev det på följande sätt: Något i scenen som händer som förändrar situationen/förflyttar fokus. Även en rubrik söktes av Ellen och en diskussion kom fram kring hur en sådan rubrik ska skrivas. Ellen förklarade sin tanke kring rubrik, att det ska visa skeendet i scenen som rör alla på scenen samt att det ska vara en ”trigger”, ge en kick till skådisarna att gå upp och testa. Rubriken på första scenen blev efter denna förklaring och en kort diskussion: ”Vad finns i telefonen?”. Ellen tipsade om att fråga skådisarna efter rubriker och att man kan ha olika förslag och testa vilket som passa ensemblen och att det alltid finns en möjlighet att byta efterhand. Ellen tipsade också att det till en början är det bra att vara objektiv kring texten, även om det finns mycket känslor inblandade kring texten. Hon tipsade också om att göra scener eller gemensamma bilder utanför pjäsen för att ge skådespelarna mer kött på benen kring sina karaktärer, exempelvis en scen om hur det gick till när Dolores, Sol-Britt och Annika avtalade om att Annika skulle ta telefonen.