HYENOR Workshop 4

Processledare: Gunilla Edemo Regissör: Mikaela Granberg Dokumenterare: Mimi Rääf Nilsson och Hanna Widgren

Deltagarna får ställa frågor till dramatiker Anders Duus. Flera frågor handlar om deltagarnas/regissörernas konstnärliga frihet i förhållande till manus.

  1. Får man skriva ihop/korta ner roller?

Anders svarar att inget i manuset är med av en slump men att han också är medveten om att de olika ensemblerna har olika förutsättningar. Han betonar vikten av att göra ordentliga konsekvensanalyser. Om det ska strykas repliker måste en göra det med omsorg eftersom det kan få konsekvenser längre fram i pjäsen. Att skriva ihop roller är svårare eftersom rollerna står för så olika saker. Anders säger att deltagarna kan mejla honom om frågor av detta slag uppstår längre fram är han öppen för att bolla och komma med viss input.

  1. Fråga kring scenanvisningarna, en deltagare har tankar om att jobba mycket med symboler i föreställningen.

Anders säger att deltagarna har all frihet i världen när det kommer till detta. Han berättar att han är sparsam med scenanvisningar. Han ser scenanvisningar mer som läsverktyg/glasögon läsaren. Han tror att pjäsen skulle må dåligt av att varje rum skulle skapas exakt som det står i manusets scenanvisningar. Han uppmanar dock till enkel scenografi och scenlösning, som är enkel att förflytta med sig.

  1. Någon frågar Anders om hans tankar kring att ha koreografiska inslag, scener som fysiskt och utan tal berättar vad som pågår.

Anders svarar: ”In med dans och musik”. Materialet passar till koreografi. Gunilla frågar vidare om Anders har tankar kring musikval. Anders uppmanar till att välja musik med omsorg och att använda ungdomarna i detta. Musiken kan vara till hjälp när man ska bygga hyenornas styrka och gemenskap.

Anders tackar för helgen och säger att det har varit ett privilegium att vara med. Han hoppas att han ska ha möjligheten att se åtminstone några av uppsättningarna!

Gunilla presenterar en övning som handlar om kön, makt och rum.

Rollfördelning – Tematiken kring kön bränner till. Det kan ligga nära skådespelarnas egen verklighet. Att stå för en berättelse kan skapa spänningar.

Gunilla berättar om projektet ”Att gestalta kön” som hon var med och genomförde ute på landets fyra teaterhögskolor. Hon konstaterar att det var ett konfliktfyllt projekt. Frågor kring makt, över- och underordning är smärtsamma, det bränner till i en. Det går inte att undvika och ska heller inte undvikas. Att undersöka maskulinitet och femininitet och kroppsligt och rumsligt – deltagarna får testa detta i en övning.

Genusmaskerad = Gunillas egen svenska översättning av engelskans drag. Allt kön och könsuttryck är en maskerad. Det finns inget naturligt äkta utan allt är en del av maskerad. En del maskerader är mer självklara och känns naturliga, annat känns mer främmande. I Hyenor slutar karaktärerna att ha maskeraden.

Övning: Follow the follower. Gå runt i rummet, landa, hitta tempo och steglängd du är bekväm med. När du landat, höj blicken. Ta in de andra, iaktta tempo, ansiktsutryck, kroppshållning och steglängd. Välj ut en person som du håller fokus på och iakttar noga. Ta över något eller flera saker från personen – ansiktsuttryck, kroppshållning, tempo och/eller steglängd. Förändrar den sig förändrar du dig också. Släpp taget, återgå till dig själv. Välj en ny person och testa den personens sätt. Kasta en blick på resten av gruppen. Nu har ni skapat en norm – kasta en blick på normen. Denna övning blir en metafor för hur normer skapas! Det finns inget original, alla härmar någon som härmar någon.

Gunilla: Det blir hoppfullt eftersom det visar hur normer kan förändras. Normer som rör sig. Släpp och gå till eget sätt.

Övning: Manual för femininitet – idealet för femininitet för skolan där Hyenor utspelar sig?

Gå runt i rummet.

Huvudet tippar. Leendet som spontant sitter där. Käkarna är sammanhållna, men inte med så mycket kraft. Bröstkorgen – ett sårbart område och samtidigt ett område som skapar uppmärksamhet. Skydda bröstkorgen med händer och armar. Visualisera större bröst som du antingen skyddar eller framhäver beroende på vad situationen kräver. Den här femininiteten är ihopsamlad. Rör vid olika delar av kroppen, samla ihop. Lås upp ett skåp, bär böckerna som sköld och håll dem intill framför dig. Tänk dig att du har en slags korsett av muskler som håller in magen hela tiden – vad händer med rösten? Testa att använd din röst med dessa förutsättningar. Höfterna är rörliga, ta steget med höften. Gå på tå som i högklackat. Sätt ena foten framför den andra när du går. Alla dessa förutsättningar pågår om en ständig rörelse. Välj att stanna den pågående rörelsen. Detta blir en slags grundkropp. Det är inte alla som har just den här femininiteten men det är en möjlig utgångspunkt att förhålla sig till. Gå runt i rummet med den här kroppen. Kroppens inställning till rummet – det är någon annans rum som du är gäst i. Du är uppmärksam på andra i rummet och på att inte ta rum på andras bekostnad och har omsorg om allas plats i rummet. Rör dig runt i rummet. Placera en blick någonstans i rummet, en imaginär person betraktar dig. Förhåll dig till den blicken. Det ska inte vara uppenbart för blicken att du förhåller dig till blicken även om det är det du gör.

Gunilla läser ett citat. Att vara subjekt och objekt samtidigt, dubbelheten. Flytta på en stol och var samtidigt jättemedveten om att du är objekt för blicken. Blicken finns där hela tiden. Splittrat att vara ett ting och en subjektiv resurs samtidigt. Prova att lyfta något och att bara använda just den kroppsdelen som behövs, inte hela kroppen. Rummet är inte mitt. Rummet runt din kropp är litet. Fortsätt göra vardagliga saker, medveten om blicken. Gör vardagliga saker och gör dem förföriskt – helst utan att det märks att det är det du gör. Välj ut någon kroppsdel som du är stolt över – framhäv den samtidigt som du gör något vardagligt. Rör vid kroppsdelen. Du är hela tiden betraktad. Välj nu istället ut en kroppsdel som du döljer för blicken. Gå igenom den påhittade kroppen (för dig själv) från topp till tå. Vilka projekt har du med respektive kroppsdel? Kanske är du nöjd eftersom du hittat rätt teknik eller produkt för ditt projekt med just den kroppsdelen? Fortsätt dina sysslor hela tiden. Börja avsluta den handling du just gör. Släpp taget om blicken och kroppen. Skaka loss! Samlas i en ring stående.

Övningen kan utvecklas till improvisationer där en låter personerna möta varandra och är inspirerad av Fanny Ambjörnsson som beskrivit gymnasietjejers görande av femininitet i avhandlingen ”I en klass för sig”

Reflektioner och diskussioner i gruppen efter övningen:

Hur ser det feminina görandet ut hos karaktärerna i pjäsen?   Hur förhåller sig de olika karaktärerna till ”blicken” – bemästrar de blicken eller dyker de för den?   Känner de sig fria eller ofria av den?    Vilka håller på med detta görande av femininitet och vilka inte? Upplevelse av stor sorg när en ser och känner på denna könskonstruktion så svart på vitt. Att vara medveten om att det kan väcka sorg och ilska men att det finns också en explosivitet i femininitet. Görandet av femininitet kan vara fyllt av njutning och ha en sprängkraft. Att älska och bemästra femininiteten och det rummet jag har. Lana och Natasjas skills och grundförutsättningar för att lyckas i sina femininitetsprojekt. Att lyckas med projektet kräver kompetens, tid och pengar i form av tekniker och produkter. Gurgel har inte grundförutsättningarna. Individualiteten i relation till normen. Judith Butler pratar om kön som en scen av tvång – teatral metafor. Kön är aldrig givet men tvånget är alltid där i form av samhällsnormer. Straffet är högt om en gör på ett annat sätt än normen säger. Det krävs en styrka för att våga göra det. Hyenorna gör upp med föreställningar, hittar styrkan och hela genussystemet på skolan ruckas. Vad är det för scen av tvång som de bryter sig ut? Oavsett vilken kropp de kommer med, vilket genusutryck de prenumererar på. You were borned naked the rest is drag. Vem blir sedd som kliché och vem som neutral utgångspunkt? Att omfamna klichéerna och stereotyperna, överdriva dem. Peruk under armarna t ex. Klyshor hjälper en att få syn på ens egna tankar och föreställningar kring verkligheten. Det kräver stor respekt och ödmjukhet från pedagogens sida i mötet med deltagarna i övningar med denna tematik. Abjekt – objekt – subje

Koreografiövning med Mikaela:

En koreografi är rörelser, det behöver inte vara en dans, utgå från begreppen tid, rum, kraft och riktning. Stå i ring, varje person gör en utåtagerande rörelse på ordet ”vrede”. Mikaela väljer spontant en person vars rörelse alla härmar. Varv två gör varje person en inåtvänd rörelse på ordet ”vrede”. Mikaela väljer även här spontant en persons rörelse som resten av gruppen härmar. Dessa rörelser upprepas, fyra gånger respektive två gånger. Den första rörelsen görs snabbt den andra långsamt. Gruppen delas i två. Den ena gruppen ställer sig i en klunga i ena hörnet av rummet medan de andra tittar. De på scen får i uppgift att röra sig i en diagonal riktning och ta ett steg fram för varje rörelse. Enkelt sätt att göra en koreografi använd er av er av era ensembler och skapa rörelsekoreografier tillsammans med dem.

Avslutande runda. Länks regihelg 2013 avslutas.

Boktips: ”Större än så här. Tankar för en genusnyfiken gestaltning” av Teater Lacrimosa. Boken kan beställas här: http://www.teaterlacrimosa.net/Teater_Lacrimosa/Bocker,_musik.html

”Att gestalta kön. Berättelser om scenkonst, makt och medvetna val”

Boken kan laddas ned som pdf här:http://www.stdh.se/om-stdh/samverkan/att-gestalta-kon

Vi som dokumenterat heter Mimi Rääf Nilsson och Hanna Widgren och är dramapedagogstuderande från Västerbergs folkhögskola. Vi är glada att vi fick möjligheten att träffa er och delta i det intressanta regiarbetet kring Hyenor. Tack!