HYENOR Workshop 2

Processledare: Gunilla Edemo Regissör: Mikaela Granberg Dokumenterare: Mimi Rääf Nilsson och Hanna Widgren

Hyenekull: Två är kullare och sitter ihop axel mot axel. De är hyenor som hela tiden skrattar, de tar genom att nudda vid någon annan. Resten är zebramöss och går inte så fort. Allt eftersom hyenorna kullar fler blir de till en klump som tillsammans försöker ta de sista zebramössen, de kan ta flera samtidigt. Hyenorna måste sitta ihop med någon form av kroppskontakt. Zebramössen kan börja utmana hyenorna genom att retas med dem eller play safe om en känner för det. En idé till variation på denna övning som kom upp, skulle kunna vara att de som börjar ta är lejon och när de tar en zebramus kan den välja att bli en hyena istället och bilda sin egen flock.

Mikaela introducerar arbete med scenlösning på scen 3c: Toalettmötet

Arbetet sker i två grupper. Gunilla uppmanar till att göra kontrakt i grupperna över hur de skall arbeta – om de ska regissera kollektivt eller ha någon/några som regisserar?

Grupp 1 De börjar prata om hur karaktärerna är när de kommer in på toaletten, de är som zebramöss. Vad gör dem inne på toaletten? Sminkar sig, läser – med öppen dörr? Gråter, på väg till toan. Startpositionerna blir att Nabila sitter någonstans i mitten. De andra står som ute i var sitt hörn, kvadratiskt. Tydligt avstånd mellan personerna. I och med att samtalet växer börjar de andra sakta men säkert dra sig in mot Nabila, de hamnar nästan som i en rad eller halvcirkel. Tinna är lite bakom de andra. Nabila – som om hon berättar en hemlighet, när hon pratar om hyenor, reser sig upp och börjar gå framåt, de andra sluter upp bakom henne, blir som en flock. Viktigt med pauser, blickar, reaktioner på det som sägs, överdriv reaktionerna, så det blir tydligt. Gurgel har sitt skratt med hela tiden i flera av sina repliker. När de kommer fram till replikerna kring om de ska bilda en flock drar Elin sig utåt och granskar gruppen innan hon säger sin sista replik och går ut. Resten av gruppen skingras och går ut.

Grupp 2

Gruppen börjar läsa igenom scenen. Går sen upp på golvet. Skapar rum,  markerar in- och utgångar och diskuterar innehållet: Vad är det som driver karaktärerna att stanna kvar i rummet? Tinna behöver egentligen gå på toa och vågar först inte lämna rummet. Men sedan övergår det till att hon stannar kvar av intresse – hur kan man tydliggöra denna förändring? Identifierar sig Gurgel med de andra på direkten? Elin har fått nog och gör motstånd, är ifrågasättande. Hon är påkommen med röda ögon, har gråtit. Nabila är på väg ut när ingen vill höra. Men Gurgel vill veta vad Nabila har att säga och ger på så vis Nabila en chans. Gurgel vet om sitt utanförskap men har inget att förlora och kan vara modig. Det går att se en förändring i Elins negativitet. När Nabila berättar att det inte går att se skillnad på hanar och honor bland hyenor blir Elin intresserad. De får syn på varandra. För en sekund blir de en grupp. Tills Gurgel säger: ”Kan vi bli en flock?” – då skingras alla. Deltagarna diskuterar hur man kan gestalta detta fysiskt.

Vi återsamlas och grupperna spelar upp varsin version av scen 3c.

Gemensam diskussion, reflektion och nyckelord från regiarbetet med Scen 3c:

Avstånd, de dras till varandra, rör sig omedvetet mot varandra, längtar efter varandra, att tillhöra, vara någon. Bild av en stor savann med en ensam liten toa där. Tydlig rörelse framåt, energin i flocken. När gruppen kommer ihop sig mot slutet är det som att det blir för mycket. Illusion, dröm, kraften i flocken blir så stor, rädsla, overkligt, det blir skrämmande, de kan inte hantera situationen – därför skingras de. Första hyeneskrattet kommer omedvetet. Hur är kroppsspråket hos de olika karaktärerna? Elin har en tillhörighet fast att hon är mobbad, de andra är mer ensamma. Utanför toan har de alla låg status fast inne på toaletten har de olika status i relation till varandra. Upplevelser av att se scenen på nytt, den fick nytt liv. Spännande att gå in i karaktärerna och testa på dem. Statusförskjutningar, maktkamp, utkristallisering av karaktärerna på kort tid.

Samtal med Anders och Mikaela

En deltagare ställer en fråga till Anders om symboliken kring karaktären Saga som håller andan. Kan det stå för att hon tar livet av sig? Anders betonar att han inte har något tolkningsföreträde eller är intresserad av allmäktighet kring texten. Som dramatiker vill han därför inte säga att det står för det även om det absolut är en möjlig läsning. Han säger att Saga också kan stå för ett annat alternativ, en tredje väg som varken är att vara zebramus eller hyena. Hon vistas mer på insidan och har inte investerat så mycket därute. Karaktären kan ge en signal att det inte behöver vara realism, den öppnar upp för att jobba förhöjt, i en annan dimension eller mer flippat. Vi diskuterar Saga. Självmord, fridykning, fantasi?

Anders får frågan om det är okej att byta ut exempelvis parfymen ”date” som några ungdomar inte kände till. Anders: Om man har en ambition att vara samtida så ska man absolut byta ut alla populärkulturella referenser så det passar. Hitta ekvivalenter = något som har samma värde i samråd med ungdomarna man jobbar med. Viktigt att det blir rätt, att det blir autentiskt.

Fråga kring Anders arbetsprocess som dramatiker parkeras och vi avslutar workshopen.

Vi som dokumenterat heter Mimi Rääf Nilsson och Hanna Widgren och är dramapedagogstuderande från Västerbergs folkhögskola. Vi är glada att vi fick möjligheten att träffa er och delta i det intressanta regiarbetet kring Hyenor. Tack!