HYENOR Workshop 1

Processledare: Gunilla Edemo, Regissör: Mikaela Granberg Dokumenterare: Mimi Rääf Nilsson och Hanna Widgren

Gunilla startar en presentationsrunda där alla deltagare berättar sitt namn och något de vill bidra med under helgen. Sådant som kom upp i rundan var:

Diskussion kring kön och könsidentitet. Rollsättning och kön. Tankar och idéer kring slutet. Maktperspektiv. Tankar kring normer och intersektionalitet. Stärka andra roller än huvudroller. Dubbleringar. Hur en kan arbeta fysiskt, förkroppsliga utan ord? Vrida och vända. Olika regiperspektiv. Lösningar. Frågor. Härskartekniker. Analys. Tankar. Energi. Värdegrund. Funderingar. Tolkningar

Gunilla presenterar ett förslag på socialt kontrakt för gruppen, att förhålla sig till under helgen.

Det sociala kontraktets 4 grundprinciper:

Frivillighet – Viktigt att uttala att allt deltagandet bygger på frivillighet. Ibland kommer vi jobba praktiskt på golvet. Det kan vara utvecklande att våga gå utanför sin komfortzon, att utmana sig själv. Men det görs på frivillig basis. Det finns också många andra sätt att delta, exempelvis genom att observera en övning.

Närvaro i rummet – Deltagandet sker utifrån deltagarnas förutsättningar, men viktigt att vara närvarande i rummet, om deltagandet sker sittandes bredvid är det viktigt att fokus är på arbetet. Det är en kollektiv process. Viktigt att kommunicera våra behov.

Varsamhet om tiden – Det är både ledarens och gruppens ansvar. Det är ett kollektivt ansvar att alla som vill ska ha möjlighet att komma till tals under den tiden som finns, ge och ta utrymme.

Respekt – Att ha respekt för sig själv och andra. Tillåt dig själv att vara där du är och att bidra med det du kan bidra med. Om du tillåter dig själv att vara där du är, kan det vara lättare att tillåta/respektera andra att vara där de är.

Gunilla berättar att detta är fyra grundprinciper som hon uppskattar. Detta sociala kontrakt kan vara en mall för deltagarna att använda ute i sina grupper. Alternativt kan det väcka tankar kring hur de som ledare etablerar sociala kontrakt eller förhållningsregler med sina ensembler?

Gunilla presenterar Parkeringsplatsen, där frågor parkeras för att tas upp senare.

Övning – Skolsavannen

–       Mingla, gå i egen takt, sträck ut, gäspa, landa

–       Placera dig någonstans i rummet

–       Bestäm en punkt i rummet där balla gänget står och iakttar dig. Känn dig iakttagen. Förhåll dig till dem och deras blickar.

–       Tänk dig att du är en zebramus. Rör dig omärkligt så att balla gänget inte kan kommentera dig. Vad händer med dig? Med kroppen, andningen, steglängden?

–       I zebramusvärlden kan vem som helst börja skratta. Fler och fler börjar skratta och förvandlas till hyenor som bildar en flock. Alla är hyenor, alla skrattar.

–       Skaffa en gemensam riktning dit ”balla gänget” eller ”lejonen” står. Skratta ditåt, åt dem mot dem.

–       Flocken existerar bara tills någon säger ”flocken skingras”, då bryts det och alla blir zebramöss igen och minglar runt.

–       Nästa gång flocken bildas (när någon börjar skratta) är det 2-3 personer som inte går med gruppen. De blir det ”balla gänget” eller ”lejonen” och får skrattet riktat mot sig. Vad händer i min kropp av att ta emot skrattet? Viktigt att det är ett eget val att ställa sig i den positionen.

–       När flocken nu bildas igen blir den mer och mer som en stor organism, med kroppskontakt och samspel. Organismen/flocken utgår från stillastående, så att hela gruppen är med, sen börjar den röra sig genom rummet.

Deltagarna kom med förslag på hur övningen kan utvecklas:

– Att flocken omringar lejonen.

– Att lejonen i omringningen/mötet får försvara sig: De får använda kropp och ljud, men inga av ord, för att försvara sig.

– När gruppen skingras och går tillbaka till mingel, är de inte bara zebramöss utan även andra roller som finns på skolan/savannen. Exempelvis Elin, Nabila och Saga. Hur går och rör de sig? Vad är de för djur? Mingla en stund och hitta karaktären i kroppen. Skrattet börjar, flocken bildas och skingras.

– Släpp den du nyss var, skaka av dig från övningen, samlas i en ring

Röster, tankar och reflektioner från gruppen:

Går det att vara utanför gruppen, varken vara hyena eller lejon? En deltagare upplevde det svårt att inte dras med i den skrattande hyeneflocken.   Finns det något de ger vika för? Kan man arbeta med forumteater? Testa att möta hyeneflocken på olika vis?   En deltagare upplevde att samspelet hyenorna emellan eggade igång hela gruppen som en växande eld.   Vad är vi ute efter med övningen?   Man väljer inte sin plats även om man tror det.   När hyeneflocken omringade lejonen kändes det att hyenorna hade makt – det kändes bra.   Vem ska säga ”flocken skingras”, ska det komma inifrån gruppen från ledaren?   Vilka är mina kompisar? Vem är jag? Vem fattar besluten?   Jobbigt att skratta efter ett tag.   Det kändes utsatt i mitten, att vara lejon, upplevde maktlöshet, ville bryta övningen och prata om upplevelsen efter den sammandrabbningen.  Viktigt att ha som aspekt när en gör övningen med eleverna att den kan kännas mäktigare och obehagligare än en tror.

Mimi och Hannas egna reflektioner på övningen:

Vi upplevde övningen väldigt starkt, även om vi satt och såg den utifrån. Det var ett sådant enormt obehag i den. Det är en övning som vi tror kommer vara mycket användbar för att få gruppen att komma in i pjäsens ”mode” och för ensemblen att börja hitta sina karaktärer och hitta det där skrattet som blir helt absurt och galet. Övningen blev så djurisk och vi tror det är viktigt att den är det, att man håller det till fiktionen på savannen med zebramöss, hyenor och lejon. Utan tal, bara med kropp och ljud. Fiktionen skyddar så att upplevelserna inte blir för nära personerna själva. Vi tänker att det är viktigt att här ta hänsyn till att personer i ensemblen kan ha varit i utsatta positioner själva någon gång. Det kan vara bra att bara vara förberedd på att det kan väcka känslor och reaktioner hos ensemblen. Viktigt att det är frivilligt hur en deltar i både övning och reflektion. Det kan vara en idé, som en deltagare också lyfte, att ha en liten avstämning/reflektion efter en ”sammandrabbning” mellan hyenor och lejon eller när övningen är slut. Men vi tror det är viktigt att tänka till hur en ställer frågan, kanske inte fråga hur upplevde du det, utan hur upplevde du i rollen som lejon.. till exempel. Eller vad hände med din kropp när du som hyena var i gruppen, när ni skingrades? Hur tänkte du som lejon när… För att ge utrymme för reflektion och tankar men ändå skydda deltagarnas integritet. Det kan kanske också vara en bra grej, om det ska reflekteras, att det sker i mindre grupper som kan kännas tryggare.

Detta var lite tankar som vi som dokumenterade hade! Vi heter Mimi Rääf Nilsson och Hanna Widgren och är dramapedagogstuderande från Västerbergs folkhögskola. Vi är glada att vi fick möjligheten att träffa er och delta i det intressanta regiarbetet kring Hyenor. Tack!