Tankar från regionsfestivalen i Falun och kanske sista inlägget…

Hjälp vad alla var bra! Och vilka fantastiska föreställningar vi fick se! Det här har verkligen varit en fantastisk helg och vi från Teater L:van vill tacka alla underbara människor som förgyllde vår helg, allt från ensembelmedlemmar till Dalateaterns anställda. TACK!

Igår röstade vi. Vi var ovanligt eniga, tio av tolv röstade på samma ensembel. Vilken tänker jag såklart inte berätta. Men det ska bli spännande när vi får se vem alla de andra röstade på. Hoppas vi får reda på resultatet snart.

Något som jag insåg alldeles för sent var att i fredags, i Falun, kan ha varit sista gången vi spelade teater ihop. Vi har nämligen inte bestämt om vi ska spela den här pjäsen någon mer gång eller om vi ska lägga ner det här projektet. För till sommarn tar vi studenten och det här är vårt slutprojekt. Så ni inser säkert min sorg och mitt hopp, om att vi beslutar oss för fler föreställningar.

Men blir det inte så är det här mitt sista inlägg på den här bloggen 🙁
Det känns nog mest synd av allt. Jag har tyckt så mycket om att skriva här. Att berätta om vår resa för människor som vet vad jag menar. Att känna att vi är inte ensamma i vår bubbla. Att läsa era inlägg om era problem, lösningar och glädje. Och framför allt känna gemenskapen med er, vi gör det här tillsammans, och som Linnéa i min klass skulle ha sagt, We’re all in this together!

Så nu, mina kära teatervänner kanske jag säger Hejdå för sista gången. Jag hoppas inte att det blir så men för säkerhets skull…

Adjö! Ta hand om dig. Verkligen.